När själen får blåmärken

Ibland blir man tilltufsad av livet.
Olyckliga omständigheter.
Beslut som verkade rätt och riktigt när de togs, men som i eftertankens kranka blekhet visade sig vara felaktiga.
Missförstånd som inte är någons fel, men som ger oförutsedda, olyckliga konsekvenser.
Allt sammantaget skapar en situation, en miljö, där förtroende och tillit saknas utan istället ersatts av misstänksamhet och skepsis. Det blir en miljö där ingen egentligen mår bra, utan alla blir tilltufsade. Får blåmärken på själen. Skador som för en del tar lång tid att läka, och som lämnar ärr. Minnen som etsar sig fast och blir kvar.

Mitt liv är satt på paus.
Tid för eftertanke och självreflektion.
Tid för att låta själens blåmärken läka och blekna bort.
Tid att så sakta hitta mig själv igen

2 Responses to När själen får blåmärken

  1. Visst är det fascinerande detta med just att man inser att ingen kan klandras. Olyckliga val som leder till misstänksamhet. Små kilar av misstroende som ändrar hela världen.

Leave a reply