Tro, Öppenhet, Hopp

Efter flera års arbete, mycket funderande, diskuterande, bön och möten ligger den nu så klar att presenteras. Svenska kyrkan i Utlandets värdegrund. Sammanfattad i tre värdeord: Tro, Öppenhet, Hopp!
Blev tillfrågad om att skriva en av de texter som utgör den bok som nu skall fungera som diskussions och inspirationsmaterial ute i församlingarna. En kort text om våra tre värdeord. Vad betyder de egentligen?

De omöjliga paradoxerna
Hur fångar man på papper en känsla, en tanke? Hur sätter man ord på något som är lika flyktigt som en vind, och lika mäktigt som ett berg?

Öppenhet, Hopp, Tro – Tre ord. För att spalta upp det: Tre ord bestående av femton bokstäver. Varav fem vokaler och tio konsonanter. Totalt fem stavelser.

Men vad betyder de?

Det är tre ord, fyllda av paradoxer.

För Öppenhet förutsätter gränser. En öppenhet utan gräns blir snart en intighet som inte betyder någonting. Men är gränserna för slutna, för hårda, stänger de mer än de öppnar. Hur tydliga gränser kan jag ha och fortfarande vara öppen? Hur otydliga kan mina gränser vara och vi fortfarande kan tala om ett jag?

Kan Hopp existera utan förtvivlan? Hoppet förutsätter ju implicit att jag längtar efter något som är bättre än det jag just nu har. Men innebär det att jag förlorar hoppet när jag når mitt mål? Och om jag ständigt hoppas, men aldrig lyckas, blir jag då inte bara besviken och tappar tillslut hoppet?

Tro utan otro blir fanatism och extremism. Utan tvivel, utan ifrågasättande blir min tro bara ekande brons, en skrällande cymbal. Men hur mycket kan jag tvivla och fortfarande tro? Hur lika varandra måste vi tro för att kunna kalla oss EN kyrka? Hur förmedlar jag tro, när jag själv tvivlar?

Vi måste vara öppna, men inte utplåna oss själva, vi måste hoppas men inte hysa en fåfäng förhoppning, vi måste stå fasta i tron, men inte bli fanatiska.

Allt samtidigt som vi famlar oss fram i en värld som är så långt hemifrån. En värld där vi inte känner igen oss i affärerna, där vi inte riktigt har lärt oss de sociala koderna, de interna skämten. För vi är gäster, främlingar. Aldrig riktigt som våra grannar. Vi är alltid ”de andra” Paradoxernas balansgång fortsätter när vi som är nya i området och själva försöker hitta en väg, vår plats, skall representera öppenhet, tro och hopp. Skall vara den fasta grunden för andra. För dem vi möter.

Öppenhet, Tro och Hopp. Tre ord, femton bokstäver, som i fem stavelser sammanfattar hela Utlandskyrkans paradoxala själ. Som hemma, fast utomlands.
Tydliga gränser, fast öppna,
Tvivlande, fast troende,
Luttrade, fast fulla av hopp.

IMG_5198

Leave a reply