Träningens oväntade bieffekter

Har haft semester. Inte bara från jobbet, utan även från mina dagliga motionspromenader.
Nu är vi dock tillbaka i Wien och försöker vara ordentlig och träna. Ni vet hur det är när man precis börjat

Föresatserna är stora. Planerna gigantiska. Målmedvetenheten på topp!
Här skall börjas ett nytt liv! Målbilden är glasklar! En sund människa i en sund, vältrimmad kropp!!
Med bestämda steg ger jag mig ut på min runda. Har till och med laddat ner senaste motionsappen i iPhonen. Varje steg registreras. På en karta kan jag följa hur jag gått. Den talar nogsamt om, på decimalen när, hur lång tid jag varit ute, medelhastighet, antal kalorier, höjd över havet osv etc.

När jag kommer tillbaka efter morgonens runda skyndar jag mig att kolla alla data. Förväntar mig att se gigantiska siffror och strålande resultat.
Jodå, siffrorna som visar hur länge jag varit ute är imponerade höga. Tog betydligt längre tid än jag trodde att gå min lilla runda.
Medelhastigheten är dock mer modell trött snigel än hungrig leopard. På slutet liknar medelhastigheten gammal snigel med rullator.
Suckar lite och tänker att det viktiga är inte hur fort man går utan hur länge. Är det som spelar roll. Bläddrar fram till antal förbrukade kalorier. Hur mycket har jag ”till godo”? Hur mycket kan jag med gott samvete frossa i mig?
Inser efter en stund att min kämpande, flåsande, svettiga motionsrunda har förbrukat kalorier motsvarande ungefär……ett halvt Äpple.

Nåväl. duschen efteråt var i alla fall skön, och känner mig trots allt väldigt duktig! 🙂

En känsla som nästa morgon lyser med sin totala frånvaro. Uppenbarligen har jag använt muskler som hittills fått framleva sitt liv i lugn och ro.
Dessa hämnas nu genom att stela och värkande protestera mot varje rörelse.

Någon som vet hur man stretchar den muskeln som på en ko kallas ”innanlår”???? 😉

Leave a reply