Söndagens predikan om frälsning

I går hade vi ju besök av Malmökören -64 De sjöng bland annat en tonsättning av Nils Ferlins dikt.
Predikan kom därför att utgå ifrån dikten, knuten till dagens tema, som var Frälsningen.

DU HAR TAPPAT DITT ORD (ur Barfotabarn (1933))
Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.
Vad var det för ord – var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.
Känner vi oss inte alla så lite till och från. Som barfotabarn  som tappat bort oss fullständigt. Som försöker hitta mål och mening i det här som kallas livet.
 På olika sätt försöker vi förtvivlat skapa mening. Bli någon.
Tävlar med varandra om vem som är smalast, snyggast, starkast, tjänar bäst, har bäst titel. Populärast. I brist på att bli älskade ser en del till att bli hatade.
Allt för att på något sätt fylla det där tomrummet, den där saknaden efter något, efter vår lilla papperslapp med det där orden på.
En del klättrar på andra i sin kamp att nå toppen. Bryr sig inte om vem eller vilka de skadar. Dom är ganska lätta att känna igen.
Andra är svårare. Det är dom där som söker bekräftelse genom att bli behövda. Som suger sig fast likt blodiglar och får sin näring av andras olycka.
En del gör allt för att bli kända. En del håller så hårt i dem de älskar, att de riskerar att bli kvävda.
De flesta av oss söker och undrar.
Alla är vi barfotabarn i livet som sitter där och gråter på trappan och undrar, vad stod det egentligen på lappen?
Vad är målet och meningen med det här?
Så hörs en ton, ett andetag, en still viskning från Gud. Du är min.
 När jag hittar min lapp och ser orden från Gud. Du är min.
Då blir jag fri.
Frälst, det kommer av det gamla ordet frihalsa. Att när slaven blev fri, tog man av honom järnbandet som satt runt halsen. Han blev frihalsad, han blev fri. Han blev frälst.
När jag blir frälst, blir jag fri. Jag kan andas lättare.
 Jag behöver inte bry mig om ekorrhjulet. Behöver inte bry mig om vem som har snyggast titel, make, bil eller vem som för tillfället är populärast. Jag behöver inte tävla med alla jag ser. Jag behöver inte ens sträva efter att bli behövd eller beundrad.
 Precis som kornet växer i jorden utan att jag behöver göra något, kan jag vila i Guds nåd.
 Jag läser Guds ord på min lilla lapp. Du är min, och inser, i djupet av mitt hjärta: Det räcker med att jag är jag. Jag är Guds barn. Jag är fri.

3 Responses to Söndagens predikan om frälsning

  1. Helt underbart! tack! Maria, tack att du och din familj finns för oss i Svenska kyrkan i Wien! Helt fantastiskt underbart! Gillar dina predikningar skarpt.

Leave a reply