Registrerad…eller?

Så var det då dags att offentligt skriva in sig här i Nederländerna. Efter mina upplevelser av samma process i både Österrike och Berlin kände jag mig både luttrad och väl förberedd att ta mig an den Nederländska byråkratin.

Beväpnad med alla papper som eventuellt kan efterfrågas, inklusive utdrag ur skatteregister, kopia på pass och bild på första husdjuret begav jag mig så till Stadsdeelskantoor Centrum!
Bring it on! Jag är beredd!

Några timmar senare stapplar en förvirrad Svenska ut genom glasportarna. Är jag registrerad???

Det hela började med vänlig guide som visade mig tillrätta. Kände mig väl omhändertagen och satt lugnt på anvisad plats och väntade på min tur. Efter ca 45 minuters väntan (en västanfläkt jämfört med vad som upplevts tidigare gånger) visade det sig att den vänliga guiden hänvisat mig till helt fel avdelning!!
Något guidens kvinnliga kollega mycket högljutt och ordrikt upplyste honom om. Jag behärskar inte Nederländska ännu, men andemeningen i hennes uttalanden var glasklar, framförallt vad det gällde hans mentala förmågor vilka hon ansåg vara klart mikroskopiska.
Hon förbarmade sig dock över förvirrad Svenska och visade mig tillrätta och såg till att jag fick träffa rätt handläggare.

Efter att endast ha sett mitt pass och mitt hyreskontrakt gratulerade den unga handläggaren mig till att vara vederbörligen registrerad i Nederländerna och att jag nu lugnt kunde gå hem och vänta in bekräftelsen!

Stammande fingrade jag på min medhavda pappersbunt och undrade om hon inte ville se något mer?
Behövdes det inte sättas några tunga stämplar någonstans?
Ville de inte veta namn, skonummer och vad min fröken i tredje klass hette i efternamn?
Efter glad försäkran från handläggaren att det inte alls behövdes skiljdes vi åt som såta vänner.

Nu skall jag bara vänta in bekräftelsen.
Men måste erkänna att efter 7 år i byråkratins Österrike och Tyskland jag förväntar mig på detta papper i alla fall en liten stämpel…för annars är det inte på riktigt, eller?

Leave a reply