Predikan Trettonde efter trefaldighet 2018

Ja ni vet hur det är. Predikan blir ju i slutändan aldrig så som den var skriven. I alla fall inte för mig. Och absolut inte när det är en familjegudstjänst.
Men här är i alla fall manuset till den predikan som jag hade tänkt att hålla idag. 🙂 

 

Predikan Trettonde efter Trefaldighet
”Medmänniskan”

Jag tror nog egentligen att alla, eller jag vill i alla fall hoppas att alla, skulle stanna och hjälpa om de såg någon ligga svårt skadad vid vägkanten. Vår spontana medmänsklighet säger oss att hjälpa till. Temat idag är ”Medmänniskan” Något som är mer än att bara hjälpa någon som är svårt sårad och som ligger i vår väg. Det är liksom en extrem ytterlighet och händer inte, tack och lov, så ofta. Men när det händer, tror jag ingen av oss tvekar.

Det svåra, utmaningen, kommer i vardagen. I de små detaljerna. Det är där medmänskligheten visar sig. ”Varför skall jag plocka undan bollarna och leksakerna när det inte är jag som har tagit fram dem???” eller som vi vuxna säger: ”Någon borde verkligen ta tag i det där!” och med Någon menar vi alltid Någon Annan.

Varför har vi så svårt för att hjälpa varandra? Varför tänker vi så ofta och så snabbt på Jag, Mig och Mitt istället för Vi, Oss och Vårt?

”Ja, men han är faktiskt inte min kompis! Han är faktiskt Dum!”

Det är inte en slump att Jesus i sin liknelse säger att det tillslut är en samarier som hjälper den skadade mannen. Samarierna och judarna var vid den här tiden bittra fiender. Att kalla någon för samarier var en förolämpning. Denne, den föraktade fienden, är den som stannar och hjälper.

Man måste inte tycka om någon för att hjälpa dem.
Man måste inte älska den andre för att visa medmänsklighet.

Som sagt var, jag tror nog alla här skulle stanna och hjälpa till om vi såg någon svårt skadad. Frågan är, hur mycket medmänsklighet och hjälpsamhet visar vi i vardagen?

Hur mycket hjälps vi åt för att tillsammans göra den här delen av världen som vi lever i lite roligare, lite finare, lite medmänskligare?

Du vet, så där som det blir när vi istället för Jag, Mig och Mitt tänker på och använder ord som Vi, Oss och Vårt.

 

Leave a reply