Predikan Tacksägelsedagen med Forell/Perwe jubileum

Ger du dricks när du går på restaurang?
En fråga som kan vara ämne för långa och stundtals heta diskussioner.
Ett argument för att ge dricks är att det är ett sätt att visa sin uppskattning för ett väl utfört arbete och god service. Att visa Tacksamhet helt enkelt. Andra hävdar att god service är något som borde vara självklart och därför inte behöver betalas extra för.

Allt som oftast gör vi just så. Tar saker så för givna att vi knappt ens säger Tack eller tänker på det. Att det finns varmt och kallt, drickbart, vatten i kranen. Att jag kan gå upp ur sängen på morgonen. Att jag har en egen säng att sova i. Att det råder fred i det land där jag bor.
Och vi glömmer att säga Tack.

Varför kom inte alla de som blev botade av Jesus tillbaka och sa Tack?
Till och med Jesus själv är förvånad ser vi i texten som nyss lästes.
Kanske var de så uppfyllda av vad som hände att de glömde bort?
Kanske skyndade de hem till familj och vänner för att berätta?
Eller kanske det tog det så för självklart att Jesus skulle bota dem, han var ju trots allt ganska känd vid det här laget, att det inte ens blev förvånade. Det var vad de förväntade sig. Och varför tacka för det som ändå är förväntat?
Birger Forell och Erik Perwe levde och verkade i en tid som var annorlunda än vår. Livet ställdes på sin spets och det var tvungna att ta beslut i situationer som jag hoppas och ber att vi aldrig skall behöva göra. Idag är vi tacksamma och hyllar dem för vad de gjorde. Jag har förstått att så inte alltid skedde när det begav sig.

Vad glömmer vi att Tacka för idag? Vad tar vi för givet och tänker inte ens på att det finns där? Vem tar du för given och glömmer bort att Tacka för det som hon eller han bidrar med för att göra din vardag, ditt liv bättre?

Någon sa en gång, att om solen bara gick upp en gång om året, skulle vi fira den dagen med fest och glädje och tacksamhet. Nu tenderar vi att dra täcket över huvudet och muttra över att den går upp för tidigt. Vi tar det för givet att den ska finnas där.
Ibland gör vi så med varandra också. Tar för givet att den andre finns där.

Vi tänker inte så mycket på att det är städat där vi går, att gången är krattad, att ljusen är tända, att maten är varm. Vi bara förutsätter Att, och glömmer därför ibland att säga det lilla ordet tack.
Vi tar för givet att det är råder fred och frihet i det land där vi bor.
Så mycket att vi kanske glömmer att demokrati är något som ständigt, varje dag, måste försvaras.

Måhända har vi som kallar oss kristna här ett extra tydligt uppdrag. Att förvalta och bevara. Att stå på det svagas och utsattas sida. Jag talar inte om de stora gärningarna som hamnar i historieböckerna. De som genererar minnesplaketter och tal. Utan om de små vardagliga händelserna. De enkla handlingarna, som att se varandra, ge ett erkännande, säga ett Tack.

Vår förebild, samma ledstjärna som även Forell och Perwe följde, Jesus Kristus, såg och bekräftade.
Han såg de tio spetälska, de som världen föraktade och ville göra sig av med. Han såg, bekräftade och räddade.

Vem ser och bekräftar du?
Vem räddar du?
Vem ger du ditt Tack?

Leave a reply