Predikan Söndag före pingst

Är du någon skall det synas! Vi människor verkar gå efter den regeln, att ju större och viktigare du är, desto mer syns du. Du har en stor vräkig bil. Många människor omkring dig. Gärna biffiga livvakter i något hörn. Ju viktigare du är, desto större entourage har du omkring dig. Oavsett om du är filmstjärna som aldrig reser någonstans utan din personliga frisör, stylist, chaufför och assistent, eller USA s president som verkar ta med sig halva landet när han gör statsbesök någonstans.

Är du någon, skall det synas. Med buller och bång!
Gud verkar ha missat det.

Bara det här med att han väljer att födas som människa. Dessutom i ett litet stall. I en tid och en värld som gör att han tvingas leva som flykting de första åren av sitt liv.

Sedan det här med när han tågar in i Jerusalem. Ur buller och bång synpunkt så får det väl sägas är ett halvt rätt. Folkmassorna som står och ropar osv.
Men en åsna?? Come on Gud!!

Nä, Gud har absolut inte förstått det här konceptet att man måste tala om för folk att man ”är någon” och är betydelsefull. Gärna ropa ut det och skriva folk på näsan om det!

Kanske för att det inte behövs. Är du mäktigast i hela universum, därför att det är du som skapat detta universum bland annat, behöver du inte påpeka det.

Ändå letar vi människor efter Gud i det stora, maffiga, mäktiga hela tiden. Ju större katedral, desto bättre. Vi spanar efter Gud i det mäktiga, i de stora orden. I en del traditioner pratas det om ”Andens vind” och man spanar efter en storm.

Men Gud kommer till oss, i en stilla viskning. Gud finns i det lilla. I vardagen. Gud sitter med dig vid köksbordet tisdag morgon, när livet bara är.

Den helige Ande, Hjälparen som Jesus pratar om. Den tredje, och den mest ogripbara delen, i Guds treenighet. Gud kommer till oss, genom sin helige Ande. Inte i stormen, inte i jordbävningen, inte i elden, utan som ett stilla andetag, som en stilla viskning.

Elia vågade stanna upp och lyssna. Och han hörde Gud.

Vi människor springer väldigt lätt för snabbt. Vi vill så mycket och ska så mycket och tänker ännu mer. Speciellt tänker vi på vad andra tycker och tänker. Och så springer vi lite till.

Stanna upp. Lyssna!
Och hör Guds röst i ditt liv.
Inte som en storm, inte som en jordbävning

Utan som en stilla viskning. Ett stilla andetag.

One Response to Predikan Söndag före pingst

  1. Tänkte på åsnan, enligt sägen så fick åsna sitt gäla skri för att kunna väcka josef och maria så dessa skulle hinna fly med jesus till egypten!
    Fint inlägg!

Leave a reply