Predikan Söndag före pingst 2016

Men kan han inte ta och bestämma sig någon gång?

I dagens text känns Jeus mer än vanligt luddig. Först talar han om att vi minsann inte ska behöva fråga honom ngt utan kommer att fatta allt. Och lärjungarna säger att de fattar!
Blir Jesus nöjd då? Nä, då hugger han direkt och säger att de minsann snart kommer att fatta noll igen och att de kommer att svika honom. Ja men bestäm dig någon gång!!!

Samtidigt, tro och tvivel, tvivel och tro. Det är två sidor av samma mynt. För jag kan inte tro utan att tvivla, jag kan inte tvivla utan att tro. Och tro utan tvivel, en tro som inte vågar ifrågasätta blir en väldigt farlig tro. Fanatism är alltid farlig, oavsett i vilken form den uppträder. Så, varje dag tror jag, varje dag tvivlar jag, och varje dag kommer jag åter till tro. Och det är kanske det som Jesus snuddar vid här när han talar med lärjungarna. Ja, de tror, det har sett och varit med om så mycket nu, underverk, mirakel, för att inte tala om Kristi död och uppståndelse, så att även den mest trögfattade och förstockade av dem nu definitivt är övertygad och Tror! Samtidigt vet vi, som ju har läst storyn, att några dagar senare kommer de att sitta som små skrämda hönor i ett hus och gömma sig, för de har tappat tron.

Tro och otro, tro och tvivel. Och då kommer hjälparen. Det är det som är den här söndagens rubrik. Hjälparen kommer.

Det svåraste som finns med att hjälpa någon annan är att INTE göra det. Hur ofta hjälper vi inte någon genom att göra något åt den personen? Och då blir det ingen hjälp. Förstå mig rätt. Jag pratar alltså inte om praktisk hjälp som att bära stolar och bord eller koka kaffe osv. Nej, det jag pratar om är den där andra hjälpen, som handlar om att växa och mogna. Ibland kan de vara svåra att skilja åt. ”Kom ska jag hjälpa dig att knyta skorna” säger man åt femåringen och så knyter man skorna åt barnet. Igen och igen. Ända tills den dag man låter bli att göra det och istället lär ett barn knyta skorna och ser stoltheten i deras blick när det visar fram och säger: ”Titta! Jag kunde! Själv!” Då ser man att hjälpa handlar här om att stötta så att den som blir hjälpt själv kan utföra uppgiften. Jag hjälper inte en annan människa genom att säga åt henne eller honom vad de ska göra med sitt liv, vilka beslut de skall ta. Men jag kan hjälpa genom att vara ett bollplank. Genom att lyssna. Stötta. Jag kan inte leva någon annans liv åt dem. Men jag kan finnas bredvid som vän, och se stoltheten i deras blick när de säger: ”Jag kunde! Själv”

När Gud sänder sin helige Ande, hjälparen, så skickar han inte någon magisk fe som viftar med sitt trollspö och ställer allt till rätta åt oss så fort vi ber. Han gör inte jobbet åt oss. Nej, Gud hjälparen, Gud den Helige ande, stöttar oss så att vi själva klarar av de uppgifter som ligger framför oss. Gud hjälparen stöttar oss så att vi vågar och orkar tro.

Och vi är tillbaka till Jesu ord om tro och tvivel. Om att vi Vet men sedan Tvivlar.

Gud ger oss inte Tron som ett färdigt paket.
Han ger oss möjligheten att våga Tro.
Han ger oss möjligheten att våga leva våra liv fullt ut.

Vågar du ta emot?

Leave a reply