Predikan Skärtorsdag

Skärtorsdag – Första akten i påskens stora drama
Det är den judiska påsken, och lärjungarna tillsammans med Jesus skall, som sig bör och brukas fira påsk tillsammans. En dag med fest och gemenskap.
Precis som det är för många av oss, som kommer träffa släktingar och vänner och bryta bröd tillsammans. Samlas runt matbordet.
Vi ser dramat spelas upp, och det är bitterljuvt att läsa. Samtidigt som man ser glädjen, kan känna gemenskapen, vet vi, för vi har ju läst storyn, att det inte kommer att gå bra.
Mitt under festligheterna säger Jesus de där orden: En av er skall förråda mig. Lärjungarnas förskräckelse, misstro. ”Inte är det väl jag??” ”Hur kan du tro det om mig? Och jag tänker på missuppfattningar mellan vänner som ibland kan leda till ovänskap och sorg. ”Sa hon verkligen det? Vad menar hon? Kan han mena mig?”

Dramat fortsätter, nattvarden instiftas. Från den dagen, den kvällen, har vi brutit brödet och delat vinet, och minnts Jesus, Kommit ihåg allt det han har lärt oss, och lärt det vidare till nästa generation.

Samtidigt, en av dem som sitter där, som tar emot brödet och vinet, är också den som skall förråda honom. Varför, Judas? Varför gjorde du det?
Det finns många teorier.
En del säger att han var allt igenom ond.  Men ingen människa är helt ond eller god.
Andra säger att han fått en hemlig befallning av Jesus. Låter i mina ögon lite långsökt.
Jag vill tro att Judas gjorde det som han ansåg vara rätt och riktigt. Jag vill tro att vi alla, när det kommer till små och stora val i livet, försöker göra det som vi anser är rätt och riktigt just där och då.
Gjorde Judas fel?
Utan Judas hade det inte blivit någon långfredag, utan långfredagen ingen påskdag och uppståndelse. Grunden på vilken vår kyrka vilar.
Petrus, Jesu främste lärjunge, den på vilken hans kyrka skall byggas. Lovar så högtidligt att han aldrig skall svika. Vi vet alla hur det gick. Bara några timmar senare har Petrus svikit sitt löfte.

Vilket är värst? En som ärligt förråder, eller en som sviker när det bränner till?
Påskens drama återupprepas ständigt.

Vänner träffas, knyter vänskapsband, sviker, känner sig svikna.
Träffas, återknyter och vänskapen återuppstår.
Ingen är perfekt, inte ens Jesu lärjungar, eller allra minst dem.

Du är en av Jesu lärjungar.
När vi om en stund delar nattvardens bröd och vin tillsammans, som de gjorde den där torsdagskvällen för ungefär 2000 år sedan.
Minns då det Jesus lärt dig.
Minns att även de gjorde fel och misstag.
Minns att även de, precis som du, blev förlåtna.

3 Responses to Predikan Skärtorsdag

  1. Well, jag trodde ju förstås att Judas var en girig figur…
    Men det bor väl en sån i oss alla också skulle jag kunna tänka mig, vi vill ha det bättre och bättre??
    Och Petrus han blev rädd… man kan ju försöka sätta sig in i hans situation och jämföra det med ett antal medlöpare i låt oss ta exemplet tredje riket, hur många var det där som stod upp för sina”vänner”?
    Du skall älska andra som dig själv, jamen då måste man ju först fundera på vad är att älska, ligger inte skydda där nära till hands? Skydda de man älskar, alltså borde det också inkludera en själv eller?
    Bara en liten fundering såhär på låååååångfredagen, helt seriöst Maria, måste man vara helt stilla?
    Jag passar på att göra låååååångtråååkiga saker som ska vara klara innan den stora festen;)
    Behöver ni fortfarande sillglas?

    • Då det gäller girighet bor det nog en liten Judas i oss alla.
      Samtidigt var han en av de lärjungar som var med Jesus längst och tillhörde de 12 i den innersta kretsen.

      Kan absolut förstå Petrus. Skulle själv nog gjort samma sak, eller är jag mer Judas?

      Nej, man måste absolut inte vara helt stilla ens halva Långfredagen. Man får absolut förflytta sig till kyrkan och åhöra en relativt kort långfredagspredikan kl 19:00 😉

      Sillglasproblematiken är för tillfället löst. 🙂

Leave a reply