Predikan Skärtorsdag 2014

Skärtorsdagen! Det är nu det sker, som Jesus instiftar Nattvarden.
En händelse som har avbildats på tusentals målningar världen över. Från den världsberömda, målad av Leonardo da Vinci, till de mer lokalt berömda som damen som gjorde en tavla av ludd från torktumlaren….
Oavsett vilket, så är det en av de mest berömda, ja om inte den mest berömda måltiden genom historien. Möjligtvis bortsett från Adam och Evas fruktstund ett antal år tidigare. Ändå, så vet vi inte så mycket om den. Vi kan gissa oss till vad som åts, då det var en traditionell judisk påskmåltid. Vi vet att det var på andra våningen i ett hus. Men vi vet inte så mycket av vad som sades eller gjordes, fram till det där ögonblicket. Då, när Jesus tar brödet, bryter det och säger att det är hans kropp. Att vi skall minnas honom nästa gång vi gör detta tillsammans. Och hur han sedan tar vinet, säger att det är hans blod och att vi skall minnas honom.
Det gör vi.!
Varje söndag firar vi mässa, påminns om Jesu ord. Bryter brödet, delar vinet, och minns. Är nästan som att vi var där själva.
På sätt och vis är vi det, är en del av lärjungaskaran. För vi är all en del av hans efterföljare, och vi minns.
Så kommer de andra orden.
Att en av er skall förråda mig. Vi är också Judas.

Är så lätt att när man tänker på lärjungaskaran, när man hittar modeller och förebilder där, att man liksom hoppar över Judas.
De flesta av oss identifierar oss snabbt med och känner en relation till Thomas. Ni vet, han som tvivlade, som inte riktigt kunde tro innan han fick fysiska bevis.
Petrus, den äldre, lite muttrige men samtidigt entusiastiske lärjungen, jo, vi kan nog känna igen oss i honom också. Så noga med att det skall bli rätt. Så snabb med att försvara och argumentera, och den som ångrar sig så bittert att han inte orkade stå kvar vid Jesu sida när det verkligen gällde. Eller Simon, seloten, som vill att förändringen, revolutionen skall ske Nu!!
Jo, vi känner igen oss i de olika lärjungarna.  Personligheterna. De goda sidorna och de mindre goda. De är ganska mänskliga trots allt.
Så även  Judas…
Som vill göra det han anser är rätt och riktigt. Som drivs, kanske inte så mycket av girighet, som en del traditioner velat göra gällande, utan av en önskan att göra rätt. Det han ser som rätt och riktigt, från sin horisont.
Och så blev det så fel…..
Vad kan man säga? Han hamnade i dåligt sällskap. Han hade dåliga rådgivare. Han tog fel beslut.
Om några timmar kommer Petrus förneka sin bästa vän. Tre gånger.
Om några dagar kommer Judas ångra sig bittert och försöka lämna tillbaka, göra ogjort.
Om en stund kommer vi återigen samlas runt nattvardens bröd och vin.
Vi kommer att höra orden om vad som hände den natt Jesus blev förråd.
Och vi kommer att minnas. Minnas Jesu ord. Minnas det han lärde oss.
Och också minnas att det enda som skiljer oss från lärjungarna är tiden. I grunden är vi lika. I grunden är vi likadana som Thomas, som tvivlar, som Petrus som vill så mycket, som Simon som inte kan vänta, och som Judas, som tog fel beslut.
Om en stund bryter vi brödet, delar kalken, och minns.

Leave a reply