Predikan Reformationsdagen 2017

Idag firade vi Reformationsdagen här i Berlin. Det gjordes genom att vi firade Skandinavisk mässa. Norska, Svenska och Danska församlingen firade gemensam gudstjänst. Onekligen en utmaning att jämka ihop tre olika kyrkotraditioner. Men känns som att vi lyckades. Uppdraget att predika föll på min lott, och texten för dagen var Joh 15:4-10, liknelsen om vinstocken och grenarna. Här nedan är min predikan. 

Reformationsdagen! För 500 år sedan spikade Martin Luther, upp de där teserna på kyrkporten i Wittenberg. Han hade våndats länge. Sett det han tycke var fel. Han vill förändra. Komma tillbaka till hur det var tänkt att vara. Tillbaka till Kristus. Han som är vinstocken. Grunden. Ursprunget. Bibelns Stjärna och Kärna, för att prata med Luthers egna ord.

Nu blev det inte så. Den där dagen för 500 år sedan blev starten på en bitter kyrkostrid och splittring som vi först nu ser slutet på. Kyrkan blev delad. Olikheterna mellan oss förstärkta. Alla hävdade vi att just vår del av kyrkan, just vi, var lite närmare den sanna tron, satt lite närmare den sanna vinstocken, än de andra.

Och någon av oss måste ju ha rätt. För tänk på hur olika vi är.

Nu tänker jag inte bara på Romersk-Katolska kyrkan contra den Evangeliska. Utan även Svenska, Danska Norska kyrkan. Vi är olika. Vi firar gudstjänst på olika sätt. Vi klär oss olika. Jag känner mig inte riktigt hemma i er ordning, och ni känner er inte riktig hemma i vår. Vi är olika. Nå, vem av oss har då mest rätt? Vem av oss sitter närmast Vinstocken. Vem är mest Sann kristen kyrka?

En bra vinstock, en som ger en bra skörd, där är roten och grenarna inte samma. Där är grenarna inympade från någon annan. Först då kan de ge bra skörd. När jag bodde i Lund gick jag varje dag förbi ett fantastiskt träd. Där hade man ympat in olika grenar på samma stam. På våren blommade halva trädet med rosa underbara blommor, medan andra halvans blommor var vita. Ett träd, samma stam, men helt olika blommor.

Vi är inympade på samma vinstock. Jesus Kristus. Vi är olika. Vi är grenarna. Men vi har samma stam. Vi har samma ursprung. Samma stjärna och kärna. Jesus Kristus själv. Det är i Gud själv vi har vårt ursprung och vårt mål. Han är vinstocken, vi är grenarna. Det är av honom som vi bär frukt. Men vi är olika. När vi läser Herrens bön, ber vi samma bön, men på olika språk. Vi ser olika ut. Våra traditioner skiljer sig åt. Men om en stund möts vi i nattvarden. Delar samma bröd och vin. Möts över alla språk och tiders gränser.

I Kristus är vi alla ett. Det tog femhundra år för oss att se det. Femhundra år av splittring och strider. Femhundra år innan vi börjar se det som förenar istället för det som skiljer. Innan vi ser att olikheterna oss emellan är en styrka. Ty det gör att trädet blommar i fler färger än bara en. Den inympade grenen bär frukt. Vi är alla olika grenar på samma vinstock. Kristus är vinstocken. Och tillsammans är vi alla ett.

Så låt oss se det som förenar. Låt oss se det som skiljer. Vi skall inte sudda ut våra olikheter. Det är vår styrka. Att du är du och jag är jag och att vi är olika. Men glöm inte bort att vi alla har samma ursprung och mål. Att vi alla är inympade på samma Vinstock. Att vi alla tillhör Kristus. Han är vinstocken, vi är grenarna Och när vi förblir i honom är vi alla ett.

Amen!

2 Responses to Predikan Reformationsdagen 2017

Leave a reply