Predikan Påskdagen

Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden!
Ropen ljuder, på olika språk, i dag, det här dygnet, i kyrkor världen över.
Faktum är att hashtaggen #Kristusäruppstånden trendar på Twitter!
Det mest centrala budskapet i kristenheten slår genom tid och rum. Över språkgränserna går ropet:
Kristus är uppstånden, ja, han är sannerligen uppstånden!
Det på många sätt mest kontroversiella budskapet av alla.
Detta att vi tror på en Gud, som inte bara blir människa, och vandrar på den här jorden som du och jag, blir hungrig, törstig, trött, arg, glad, ledsen skrattar och gråter, lever och lider, precis som du och jag.
Utan att vi tror att denna Gud, som blir människa, låter sig torteras och dö på ett kors.
Och att denna människa, som är Gud, på tredje dagen uppstår ifrån det döda. Att den yttersta gränsen, dödens gräns nu är sprängd.
Det är det mest kontroversiella i kristendomen.
Jag tror de flesta skriver under och håller med i de grundläggande värderingarna. Att låta bli att döda varandra, att inte stjäla, att inte ljuga osv, det där små livsreglerna som går under arbetsnamnet 10 Guds bud. Och så med det gyllene tillägget att allt vad ni vill att andra människor skall göra mot er, det skall ni också göra mot dem.
Enkla, klara livstips som jag vill tro att de flesta, troende som icke troende, kristna som icke kristna tycker är ganska shyssta regler och försöker, så långt det är möjligt att leva efter.
Nä, stötestenen, det kontroversiella i kristendomen, det folk har svårt att greppa, är just detta Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden!
Nå, vad spelar det detta för roll i mitt liv, här i Wien i dag, påsken 2013?
Kanske att jag ska våga ta steget.
Inte fastna i någon slags mainstream ”inte stöta oss med någon” form av kristendom. ”Jaha-kristna”
Utan våga ta steget fullt ut, även om det kan upplevas av andra som stötande, ja rent av kontroversiellt.
Att våga stå upp för det som kristendomen faktiskt står för.
Att se människan, inte titeln eller position i samhället.
Att våga  protestera när jag ser en orätt begås.
Att sträcka ut en hjälpande hand.
Att våga, orka, leva som Kristus lär.
Att våga svara Ja, på frågan, Tror du på Gud? (OK, jag kan knappast ducka för den frågan ,men ni förstår vad jag menar? 😉
Det finns ett uttryck: What Would Jesus Do? Vad skulle Jesus gjort?
Tanken är att man skall i olika livssituationer fråga sig själv, Vad skulle Jesus ha gjort? Vad är rätt att göra i den här specifika situationen. Utifrån kristna värderingar.
Det är en ganska bra tanke. För den får mig att se utanför mig själv. Utanför jag mig och mitt.
men när du ställler dig den här frågan. What Would Jesus do?
Kom då i håg att Jesus sällan var snäll, söt och mainstream.
Kom ihåg att vi följer någon som gjorde en piska av ett rep och drev ut månglarna ur templet.
Att vi följer någon som vågade argumentera och diskutera med både fariseer och skriftlärda.
Som såg människan bakom titeln
Som  stod upp för det som var rätt och riktigt.
Som besegrade alla, ja till och med döden själv.
Du och jag är Kristi efterföljare, Guds efterföljare.
Så Jubla, för Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden!

Leave a reply