Predikan Påskdagen 2014

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!
Idag skallar ropet över hela världen. I varje kyrka tänds ljusen och jublas över att Herren lever!  Till och med den digitala världen flödar över av jubelropen.Vår frälsare lever, och inget, vare sig tid eller rum eller avstånd, kan hindra kyrkan från att ropa ut sin glädje!
Omvärlden står bredvid och förundras. Vad pratar de om? Varför all denna glädje? Är det ens sant?  Har han ens funnits?
Jo, Jesus har funnits.
Det är ställt bortom all rimlig tvivel att det har funnits en människa som kallades för Jesus från Nasaret. Och att ungefär år 33 efter vår tideräknings början så dömdes denne man till döden och avrättades genom korsfästning. Detta skedde i samband med judarnas påskhögtid och anklagelsen mot denne Jesus från Nasaret var att han sagt sig vara judarnas kung. Detta är fakta. Fakta som vi kan hitta i källor som är oberoende av bibeln. Säga vad man vill om romarna, men de var väldigt duktiga, och noggranna, på att föra bok. Till exempel över vilka de avrättade medelst korsfästning.
Skärtorsdag och Långfredag är liksom inte så mycket att argumentera om.

Däremot det som händer i dag, eller ja, i natt.
Att Kristus har uppstått från det döda. Att han besegrat även dödens makt. Att han verkligen är Guds son, ja Gud själv.
Det kan man, och har, diskuterat och debatterat och kommer att fortsätta diskutera ett bra tag till.
Det är här tron kommer in. Eller rättare sagt: det är här förtröstan, att våga lita på, kommer in.
Våga lita på det andra sett och hört.
Finns en mening i dagens evangelium som jag fastnar på.
Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem.
Någon som känner igen sig?? Någon som har haft något viktigt, ja kanske till och med livsomvälvande att berätta? Men mötts av en bortviftning, en fnysning och att det ni har att komma med är ”bara prat”? Utan att fastna i gender och jämställdhet misstänker jag att alla kvinnor här definitivt känner igen sig.

Har ni tänkt på det.
Det är en kvinna som först får reda på att Guds son skall födas till den här världen. Och det är kvinnorna som först får reda på att Jesus har uppstått. Det är kvinnor som först kommer med det glada budskapet. Och möts av en bortviftning. De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem.
Att nu 2000 år senare komma och säga: ”Kristus har uppstått.”
Att säga; ”Jag tror på en man som gick på vatten, som uppväckte döda och som kan ge evigt liv.”

Låt mig säga som så. Har väl en eller två gånger också mötts av attityden att det ”bara är prat” och att ingen tror på mig.

Ändå står jag här. Idag fylld av glädje, För Kristus har uppstått! Fylld av förtröstan.
Jag kommer aldrig at kunna bevisa för någon att Gud finns, att Jesus var hans son och att han uppstått från det döda.
Ändå vet jag det, i djupet av mitt hjärta.
Det är det som ger mig kraft att gå ut och berätta. Att likt kvinnorna fortsätta att berätta, även när folk tycker att det ”bara är prat”
För jag vet, min frälsare lever!

Kristus är uppstånden, ja, han är sannerligen uppstånden!

Leave a reply