Predikan Fastlagssöndagen 2017

Ord är ytterligt intressanta. De avslöjar, oavsett om vi vill det eller inte, mycket mer om våra underliggande tankar och strukturer än vad vi ofta tänker på. Bara det här om hur vi beskriver saker. Vilka ord vi använder och vilka associationer det ger. Om jag säger ”plats för ceremoniell religiös kult” eller ”kultplats” får ni vissa associationer. Bilder som ni ser framför er. Men om jag säger ”Kyrka” så misstänker jag att associationerna och bilderna är helt annorlunda. Det är samma plats jag beskriver men med olika ord som därmed ger olika bilder och olika associationer. Klassiskt exempel är hur en kvinna som talar snabbt, forcerat och högt beskrivs som ”hysterisk” medan en man som talar snabbt, forcerat och högt beskrivs som ”upprörd” Men även ordens ursprung, deras etymologi, kan avslöja mycket om tolkning och betydelse. Ett aktuellt exempel är det Svenska Semla och det Österrikiska Semmel som i grunden är samma ord som syftar på det vita mjölet. Ett annat är orden Minister och Magister. Nu får vi ta en sväng runt latinet för att förstå. Minister betyder ”Mindre än” det vill säga tjänare eller hjälpare. En Statsminister är alltså sitt land /stats tjänare. En Magister däremot betyder ”Större än” En Magister är större än sina elever. Det intressanta är ju att vi ofta ser ner på den som vi kallar större än och upp till den som enligt sin titel är mindre än.

Är lite det som Sebedaios söner gör i dagens text. De har fattat att Jesus är Guds son. Att han är kungars kung. Och de vill nu ha del i hans ära och härlighet. Man kan ana att de ser framför sig siden, sammet, guld och juveler och allt det som förknippas med makt och ära. Problemet är, att så är det inte hos Gud.

Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare.

Jesus vänder upp och ner på begreppen. Ställer de sista först och de lägsta högst. Lyfter äran i att tjäna. När jag börjar tänka så, att Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare. Då förändras min syn på tjänandet, och på den som tjänar. Jag skulle kunna sammanfatta det i det enda ordet: Respekt!

Tyvärr har den här bibeltexten allt för ofta använts för att trycka ner. Behandla folk respektlös som värdelösa slavar med den tvistade konstiga förklaringen att om du slavar och servar oss här så får du din belöning sen i himmelriket. Men då missar man poängen! När vi alla inser att vi är satta att hjälpa och stötta varandra. Då är vi alla varandras tjänare. Vi blir varandras Ministrar. Vi ser inte ner på den som hjälper. Det blir inte en persons uppgift att hjälpa de andra. Utan vi gör det tillsammans. Vi ger och tar emot hjälp med respekt för den vi hjälper, och respekt för den som hjälper.

Ord är viktiga. Ord är intressanta. För de avslöjar hur vi ser på vår omvärld. I den kristna vokabulären är ”att tjäna” något fint. Och den som tjänar är värd vår respekt. För Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare.

 

Leave a reply