Predikan andra söndagen i fastan: Den kämpande tron.

Jacob, som vi möter i dagens GT-text, är onekligen en intressant personlighet i bibeln. Han är en förslagen affärsman som lurar till sig fadersarvet genom en skål soppa och skinnet från en killing. Han blir själv lurad att gifta sig med fel kvinna, och kommer på sin ålders höst uppleva bitter strid mellan sina söner. En strid som bland annat resulterar i att en av sönerna säljs som slav till Egypten.

Men just nu, när vi möter honom i den här texten, är han på väg för att försona sig med sin bror. Honom som han lurade på arvet. Man kan ana att han är lite orolig och nervös. Vem är inte det när man skall försöka rätta till ett fel som begåtts för många år sedan. Speciellt om man är den som begått felet! Nu är de på väg att korsa Jabbok, en Biflod till Jordan på dess östra sida med utlopp ca 40 km norr om Döda havet. Jakob skickar sina fruar och allt annat i förväg, själv blir han ensam kvar. Och då kommer alltså denne mystiske man från ingenstans och brottas med honom. Hela natten, tills dagen gryr. Det slutar med att Jakob kräver att bli välsignad av honom och han går därifrån med skadad höft. Jo, vi skulle kunna fundera länge över vem och vad och när och hur. Har skrivits hyllmetrar om textens ursprung och så vidare. Jag tänker som så. Man går alltid ärrad ur en strid.

När jag pluggade i Lund hade jag ett gäng student kollegor som vi brukade beskriva som att de försökte ta sig igenom en skorsten utan att bli smustiga. Dvs de visste redan hur det tyckte, tänkte, trodde och visste. Och försökte nu ta sig igenom utbildningen utan påverkas av den allt för mycket. Så gör vi ganska ofta. Bestämmer oss för vad vi tycker, tänker och tror. Speciellt vad vi Tror. Och så ÄR det så. Här skall minsann ingen komma och berätta för oss att det eventuellt kan vara på något annat sätt, eller att man kan se på samma sak på olika håll. Och så tränger vi ihop oss och försöker komma igenom skorstenen utan att bli smutsiga. Utan att påverkas av det vi ser, hör eller berörs av. I de här kretsarna var tron väldigt enkel. Det finns rätt och så finns det fel. Ja och nej. Bibelvers 1 tolkas så här och bibelvers 2 så här. Punkt! Möjligtvis kunde diskussion uppstå runt bibelvers 3, men då endast mellan två mer eller mindre godkända tolkningar. Enkelt, klart, redigt och Pappa Gud som sitter på sitt moln och övervakar det hela.

Den kananeeiska kvinnan i dagens text hade absolut inte passat in i det gänget. Inte bara är hon rent ut sagt pinsam där hon slänger sig i stoftet, ropar, skriker och beter sig. Hon ifrågasätter dessutom den etablerade makten. Argumenterar mot honom. Diskuterar! Samma sak med Jakob. Han bråkar och brottas bokstavligt talat med Gud. Båda två går de märkta, förändrade, ur sin strid med Gud. Jakob kommer resten av sitt liv att halta, på grund av en trasig höft. Jag är säker på att den Kananeeiska kvinnans liv inte heller det blev sig likt igen.

För det är så det är. Det går inte att umgås med och lära sig mer om Kristendom och Gud, utan att bli påverkad. Det går inte att klättra genom den här skorstenen utan att få något på sig. Man går alltid ärrad ur en strid.

Måste man då kämpa, brottas med Gud? Kan man inte bara tro?

Ibland faller vi i fällan att bara man tror på Gud, Jesus och den Helige Ande så förflyttas man till något slags själamässigt SPA och allt är bara guld, gröna skogar och stillsam psalmsång.
Det är inte det.Tron är en kamp, en brottningsmatch, där jag hela tiden, likt Jakob, bråkar med Gud.
För Gud håller ständigt upp en spegel framför mig. Vill att jag skall se mig själv som jag är. Och självinsikt kan vara väldigt krångligt. Ibland gör den till och med ont.
Gud ställer krav på mig.
Aldrig över min förmåga. Men alltid utmanande.

Jag tror inte på samma sätt som jag gjorde för 15 år sedan.
En tro, som är levande, som växer är också en tro som med jämna mellanrum skaver, är krånglig och som jag måste brottas med.
En tro som lever, låter jag också förändra mig.
Gör att jag själv växer.

Jakob var inte perfekt. Han var bara människa. Precis som du och jag. Han stred med Gud. En kamp som förändrade honom för alltid.
Från Gud fick han Nåd, Välsignelse och Upprättelse.

Precis som du och jag..

 

 

 

Leave a reply