Predikan andra söndagen efter Trefaldighet 2016

På onsdag, 8 juni, är det exakt 19 år sedan jag vigdes till präst. Skedde i Härnösands domkyrka och det var Karl-Johan Tyrberg som var biskop.

Mycket har hänt sedan dess. Bland annat har jag varit på ett antal olika kurser och fått diverse olika management-böcker satta i händerna. Då oftast om det faktiskt ganska intressanta ämnet gruppdynamik. Hur fungerar en grupp? Hur sätter man ihop en bra grupp. Hur skapar man sitt ”dream team”
Och man kan ju tänka att Gud själv, när han i form av Jesus Kristus, skall samla ihop en grupp människor här på jorden, de som skall bli den nya kyrkan och föra ut hans ord över världen, bära budet om frälsningen, verkligen lägger manken till och plockar ut gräddan av de bästa. Det perfekta teamet! Vilka var de? Kan vi se hur Gud tänkte när han kallade just de där första 12. De som var så viktiga. Som hela kyrkan bygger på.

Få se, första att kallas är Andreas. Han jobbar som fiskare, och han är väl vad som i dag skulle kallas sökare. Han verkar haka på senaste andliga trenden och gå in för den helt och fullt, tills nästa kommer. Han tillhör kretsen runt Johannes döparen, så nära att han faktiskt står och pratar med Johannes själv när Jesus kommer förbi, och Andreas, likt en fjäril, lämnar snabbt sin senaste mästare för att snabbt haka på nästa.
Tja, om man letar efter stabilitet och kontinuitet i sin grupp så kanske Andreas inte är den första i alla fall jag skulle välja. Han känns, ärligt talat, lite…..osäker.

Hans bror då? Petrus? Precis som Andreas jobbar han som fiskare. Han har ett kort, häftigt temperament och har för vana att tala innan han tänker. Förvisso obrottsligt lojal. Men har dels absolut ingen känsla för när han behöver vara tyst och hålla tand för tunga, dels är det ibland mer prat än verklig handling. Kort sagt, en högljudd skrytmåns med kort stubin. Kanske inte heller han den förste jag skulle välja in i en grupp.
Kikar vi vidare bland lärjungarna hittar vi allt från religiösa fanatiker till de som jobbar för ockupationsmakten. Nja, är svårt att se hur Gud tänker egentligen när han kallar de första 12. För något dream team verkar de inte direkt vara. Gräddan av gräddan? Snarare avskrapet på botten på tunnan.

Nåja, Gud har väl lärt sig med åren och kallar nu dem som är bättre skickade? Eller? Nja, själv är jag katastrof på att föra ordentligt schema, är sur som ättika på morgonen och kan ha ett hemskt humör, speciellt när jag är stressad. Och några av mina kollegor har kanske inte alltid 100% koll på livet.

Ändå kallar Gud oss.

Ändå kallar Gud Dig!

För det är den bistra och underbara sanningen. I dopet är vi alla kallade. Till olika uppgifter i vår allmänneliga kyrka. Men vi är alla kallade av samma Gud att verka för samma frälsning genom Jesus Kristus.

Vi är inte perfekta, långt ifrån! Vi gör alla misstag. En del små, en del större, en del riktigt klantiga! Det spelar ingen roll. De gör inget att du inte är perfekt. Du är ändå kallad av Gud att verka för hans rike. Med de gåvor och förmågor som just du har.

Kan vi se hur Gud tänkte när han kallade de första 12? Kan vi se och förstå hur Gud tänker nu, när han kallar medarbetare till sin kyrka?

Det är ett spretigt gäng. Med allt annat än perfekta individer. Vare sig då eller nu. Men, de och vi har ett och samma centrum. Gud själv. Hade en kollega en gång. Vi var inte överens om mycket. Till exempel ansåg hen att det där med kvinnliga präster inte stämde överens med Bibelns lära. Det var bara en av punkterna vi inte var riktigt överens om. Trots detta jobbade vi bra tillsammans. För vi hade ett och samma ursprung och mål. Gud!

Du är kallad av Gud att verka för hans rike. Du går inte ensam. Notera. Orden i evangeliet är inte: Gå bort och se. Gå dit Utan hela tiden: Följ med. Följ med och se!

Vi gör denna resa tillsammans, du och jag och Gud. Och nej, vi är inte perfekta, och det är just därför Gud kallar oss. För det du inte kan, det kan jag. Och det jag inte kan, det kan du. Det är tillsammans, i Guds gemenskap, som vi blir ett drema team. Inte för att vi är perfekta, utan för att vi kompletterar varandra. För att vi hjälps åt.

Du, liksom jag, är kallade av Gud att verka för hans rike. Tillsammans får vi följa Guds uppmaning: Följ med och se!

Leave a reply