Predikan 6 september. Fjortonde Söndagen efter Trefaldighet

 

Manus till dagens predikan. 

Enheten i Kristus

Vår evangeliebok kan ses lite grann som en provsmakningsmeny på allt det som Bibeln har att erbjuda. Det säger sig själv att vi inte varje söndag kan läsa allt, utan vi plockar väl utvalda små munsbitar. Textstycken och teman som på olika sätt visar vad Gud är och vad Kristen tro är.
Idag kommer vi in i handlingen i slutet av Jesu stora avskedstal till sina lärjungar. Scenen är sista måltiden. De är fortfarande samlade runt bordet. Judas har precis gått i väg för att möta översteprästerna och Petrus har frankt förklarat att han aldrig kommer att överge Jesus.
Herren själv vet vad som kommer att hända. Och håller här i Johannes version, sitt stora avskedstal. Det sträcker sig över tre hela kapitel i Johannesevangeliet. Och vi kommer in på slutet. La grand finalé. Och precis som när man kommer in i tredje akten på en teater, kan det först vara lite svårt att hänga med och förstå nyanserna i det som händer. Vi förstår så mycket att Jesus ber för dem. Och kan ana att det är lärjungarna, och i förlängningen vårt, väl och ve som står i fokus.
Men för att verkligen förstå det här lilla textavsnittet måste vi kika lite på vad som händer innan.

I vers 3, dvs 6 verser innan vi kommer in i handlingen, säger Jesus: och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus
Låt oss göra en liten semantisk utvikning här. Och titta närmare på ordet ”Känner” Ganska likt det tyska. Kennen. Men jag är för dålig på tyska för att veta om det på djupet betyder detsamma. Anar att det kanske inte är så.
I alla fall, på Svenska kan vi höra en glidande skala mellan Känna och Känna. Att Känna Till någon, Känna någon och Känna någon Väl.
När jag Känner Till någon, ja då har jag hört talas om personen. Kanske har vi träffats som hastigast någon gång. Men inte mycket mer. När jag Känner någon, ja det är lite osäkert. Jag kanske känner dem vid förnamn, har tagit en fika med dem några gånger, har bytt telefonnummer. Men inte mycket mer.
Men när jag Känner någon Väl, ja då kan jag tolka tystnaden, blicken. Höra på tonfallet vad som menas. Och de kan göra detsamma med mig.
För detta är nyckeln. Att känna någon väl är alltid dubbelriktat. Dem jag känner bäst, känner också mig mest.

Tillbaka till vers 3: och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden,.

Gud känner mig, utan och innan. Han känner mig mycket väl!
Det Jesus ber om i sitt tal, det är att vi skall bli ett.
När jag lär känna Gud, lika väl som han känner mig, då blir vi ett. Nu är vi långt förbi detta med att Känna till. Ja, vi känner alla till Gud, men Känner Du Gud? Har ni fortfarande bara bytt telefonnummer, eller Känner du verkligen Gud?

Och hur kommer man dit? Hur lär man känna någon som vare sig har Twitter eller Facebook och inte ens kommer förbi på en kopp kaffe. 😉

Svaret stavas TRO. Det är i Tro vi får mötas. Det är i tro vi lär oss mer om Gud, lär känna honom, helt och fullt. Det är i Tro vi blir ett.

 

Och nu landar vi i dagens text: ”Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett” I Kristus är vi alla ett. I Tro möts vi.

Det spelar ingen roll hur länge jag trott. Om jag kallar mig Katolik, eller Evangelisk. Det är irrelevant om jag säger Fader Vår, Vår Fader, Vater unser, Our Father.

Det viktiga är tron på Gud, Tron på Jesus Kristus, vår Herre, det är där vi alla blir ett.

Gud känner dig.
Känner du Gud?

Leave a reply