Predikan 3 efter trettondagen 2017

Hur gör man när man Tror?
Temat idag är ju ”Jesus skapar Tro” så frågan är ganska relevant. Hur gör man när man tror? Och vad kommer först? Undret eller Tron?

Mannen i texten kommer till Jesus och ber om ett under, för att han tror. Kanske. Kanske har han hört talas om vinundret vid bröllopet tidigare. Eller var han kanske till och med där på festen och fick smaka på vinet? Vi vet inte. Något har i alla fall gjort att han lämnar sin sjuke sons sida och söker upp Jesus för att be om hjälp. Eller är det en desperat förälders sista halmstrå? När ens barns är sjukt söker man all hjälp man kan få, även den som verkar omöjlig och otänkbar. Kanske tror pappan inte egentligen på att Jesus kan hjälpa, men han har prövat allt annat och det har inte hjälpt. Han går dit på vinst och förlust. Fungerar det så är det underbart. Fungerar det inte så har han i alla fall försökt. Eller är han kanske redan innan övertygad om att Jesus kan hjälpa och går dit i trygg förvissning om att allt kommer att ordna sig?
Vi vet inte. Däremot vet vi att Jesus suckar och muttrar om att folk hela tiden begär tecken för att tro.

Frågan jag ställer mig är: Kan underverk ske utan att jag tror? Är tron en förutsättning för underverk? Och vad är egentligen motsatsen till att tro? Otro? Tvivel?

För mig handlar Tro väldigt mycket om att våga. Fadern i dagens text vågar. Han vågar för en kort sekund lita på Jesus. Han vände och gick hem. Och sonen var frisk! Sedan kommer de där orden: ” och han kom till tro liksom alla i hans hus” Det vill säga, när han var borta hos Jesus och argumenterade, bad om ett under, så trodde han egentligen inte. Men han vågade, ändå. Undret var inte beroende av hans tro. Underverk sker, även för dem som inte tror. Det handlar snarare om huruvida vi ser dem eller inte. Om vi känner igen det som ett underverk eller om vi vill förklara bort det med ord som ”slumpen” ”ödet” eller ”tur”

Vad är då motsatsen till Tro? Många säger spontant ”Otro” alternativt ”Tvivel” Men för mig är motsatsen till Tro – Likgiltighet. När man inte bryr sig. Tvivlet är trons ständiga följeslagare. Utan tvivel kan aldrig tron växa. Men likgiltighet, intighet, är vare sig det ena eller det andra, utan bara ett stort Icke, tömt på liv. Dagens rubrik är ”Jesus skapar tro” Han kan aldrig göra det utan vår medverkan. Tron är en gåva. Men en gåva förutsätter en mottagare som vill ta emot. Det handlar, likt mannen i dagens text, ibland om att våga. Våga be om ett underverk, ett tecken, men också om att våga se det när det ges.

Tro är inte ordentlig. Är inte tillrättalagd och välkammad. Tro trotsar allt sans och förnuft! Tro är inte logisk, inte enkel, inte lätt! Det är att lämna hus och hem och lita på att ett ord från en man du inte träffat skall göra din son frisk. Det är att doppa sig i vattnet sju gånger, för att en profet sagt det. Tro är att våga lita på en Gud som du aldrig sett. Tro är att tvivla, att känna sig säker. Att hoppas och förlora hoppet att bråka med Gud och att upptäcka nya sidor hos sig själv.

Att tro, är att våga lita på. Att innerst inne veta: Gud går med mig, vad som än händer. Alltid! Därför vågar jag tro!

 

Leave a reply