Predikan 21 sept 14 eft Tref ”Enheten i Kristus”

På grund av viss internetproblematik kommer söndagens predikan först idag.

Det var bättre förr! Ju förr, dess bättre. Med dimmiga glasögon tittar vi bakåt och minns hur det var. Speciellt om vi inte själva var med. Då vet vi precis hur bra det var, då! Och hur det borde vara, nu.
Många är vi som suckar djupt över all splittring inom kyrkan. Inte nog med att vi har den stora delningen mellan Katolska kyrkan, Ortodoxa kyrkan och Lutherska kyrkan. Dessa, då framförallt den Lutherska, har sedan splittrat upp sig i diverse större eller mindre fraktioner. Måste erkänna att jag inte riktigt kan skilja mellan alla olika versioner och ofta står ställd när folk undrar vad som är skillnaden mellan Baptistkyrkan och Missionskyrkan och Metodister. Och Frälsningsarmén och Svenska Frälsningsarmén, vad är skillnaden där?För en utomstående förstår jag att det kan vara förvirrande.

Trots allt, hur vi än vänder och vrider på det, är det fortfarande samma Gud vi tror på, samma bibel vi läser ur och samma frälsning vi ber om. Och så suckar vi djupt och ser med dimmiga glasögon tillbaka mot ursprunget. Om hur de första lärjungarna levde i harmoni med varandra och alla var rörande överens hela tiden.

Låt oss putsa de där glasögonen och titta lite närmare. Vi behöver inte gå längre än till dagens episteltext för att hitta splittring och problem. Paulus läxar upp de kristna i Korint och påpekar att det är Kristus som är centrum, inte olika tillfälliga värdsliga ledare. Ja även i Jesu ord kan vi höra en suckan och bön om att vi ska hålla ihop, vara Ett.

Men vad är då detta, Ett? Ska vi alla vara exakt lika och tycka, tänka, säga och agera med en stämma, likadant? Nej, det skulle inte bli bra. Att vara Ett skall inte förväxlas med att vara En.

Större eller mindre orkestrar finns det ett antal av här i stan. Symfoni-orkestrar av världsklass. Ni kan bättre än jag hur många olika instrument som man kan hitta i en orkester. Pukor, trumpeter, flöjter, ja till och med en liten triangel dyker upp lite nu och då. Och det är när alla dessa instrument spelar tillsammans, i olika stämmor, men ledda av en och samma dirigent, som den där fantastiska musiken uppstår.

Men det kräver samarbete. Lyhördhet för varandra. Erkännande av varandras styrkor och svagheter. Självkännedom. För att den där lilla triangeln skall höras, måste resten av orkestern för ett ögonblick vara tysta. Men hela stycket kan inte spelas på en enda triangel. Det är tillsammans, som ett, de skapar musik. För mig som utomstående kan det vara lite förvirrande. Måste erkänna, jag kan fortfarande inte skilja mellan en Viola och en Violin. (Förlåt mig C.) Men det spelar ingen roll. Jag kan njuta av musiken.

Det är kanske inte så viktigt om jag kallar mig Lutheran, Katolik, Baptist eller Missionsförbundare. Det viktiga är att vi alla följer en och samma dirigent. Att vi är Ett i Kristus. Katolska kyrkan har möjligheter som vi inte har. Vi har möjligheter de inte har. Tillsammans, med respekt och lyhördhet för varandra, jobbar vi mot samma mål.

Så har vi vår lilla symfoniorkester. Här, i Svenska kyrkan Wien. Tack Gode Gud för att vi inte är likadana. För att vi tycker, tänker och känner olika. För det är det som driver denna församling framåt.
Att vi tillsammans, med alla våra egna stämmor, med respekt och lyhördhet för varandra, stämmer in i lovsången, och följer en och samma dirigent, Gud själv! Att vi alla är enade, är Ett, i Jesus Kristus, vår Herre!

Amen

 

Joh 17:18-23

Jesus sade: ”Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen. 

Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.”

1 Kor 1:10-13

I vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter. Av Chloes folk har jag nämligen fått höra, mina bröder, att det förekommer motsättningar bland er. Vad jag menar är att ni alla säger: ”Jag hör till Paulus”, eller ”Jag hör till Apollos”, eller ”Jag hör till Kefas”, eller ”Jag hör till Kristus”. Har Kristus blivit delad? Var det kanske Paulus som korsfästes för er, eller var det i Paulus namn ni döptes?

 

 

Leave a reply