Predikan 19 augusti 2018

Hade förmånen att få vara med på en rent teckenspråkig gudstjänst. Vi var väl en si så där 20-30 st. En av oss var hörande, undertecknad, resten döva.

Texten som lästes, var den vi nyss hörde. Den om hur en döv och stum man botas. Måste erkänna att det kändes väldigt konstigt, ja nästan pinsamt, att i den situationen, i det sällskapet, läsa den här texten. Den som så ofta har tolkats och lagts ut om att Jesus ”räddar” den döve. Rättar till det som är fel. Som inte är riktigt och rätt. Dövheten, Handikappet.

Säger den här texten att alla som satt där i salen, alla mina döva vänner, var felaktiga. Skadade människor som behövde rättas till?

Senare på kyrkkaffet flödade som vanligt samtalet fritt. Som alltid är det många ämnen som hinner avhandlas över en kopp kaffe och en kanelbulle. Allt från barnbarn till väder och funderingar kring nästa veckas planer.

Jag kan inte säga att jag hängde med i allt som sas. För jag ”hörde” inte vad som sades. Teckenspråk kan gå väldigt snabbt. Ibland såg jag inte ens att det sades något. Jag missade helt.

När folk pratar tyska, ja, då hör jag att det sägs något. Men kan inte alltid säga att jag förstår exakt Vad, bara Att. Men jag hör. Jag förstår att jag missat något och försöker göra mitt bästa att förstå.

Men när jag satt där med mina döva vänner, ja då missade jag ibland att det ens var något som sades. Än mindre förstod jag vad.

Där och då var Jag den som var Döv och stum.

Hör vi vad Gud säger?

Hör vi ibland över huvud taget Att Gud säger något? Eller är vi Döva för honom. För hans tilltal.

Är det kanske våra öron som skall öppnas?

För om vi inte ens hör Att Gud talar till oss, hur skall vi då kunna utföra hans verk?

Nej, Gud är inte alltid lätt att förstå. Vi måste våga öppna våra ögon, våra öron, och se och höra.

Våga höra Guds tilltal i barnet som ber om hjälp, i den fattige som ber om stöd, i flyktingen som ber om beskydd, i medmänniskan som ber om vår närvaro.

Först då kan också våra tungor lösas och även vi kan tala rent och klart.

Var och hur talar Gud till dig i ditt liv?

Hör du hans röst, eller är du döv och stum?

Hör jag när Gud säger till mig; Effata – Öppna dig!

Leave a reply