Predikan 18 maj. 5 Sönd i Påsktiden

Som jag nämnt förut, så blir mina predikningar aldrig riktigt som det är tänkt när det väl är ”skarpt läge” Men här är i alla fall manus till dagens predikan.

Dagens evangelietext:

Joh 17:9-17

Jesus sade: ”Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem. Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig. Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas. Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt.
Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning.”

Jo men visst bara älskar man Johannesevangeliet…glasklart liksom….not.
När ni går in en kyrka kan ni enkelt bland alla statyer identifiera vem av dem som är Johannes. Hans symbol är en örn. Johannes evangelium är det yngsta av de fyra. Troligen har han haft tillgång till de första tre. Hans publik är också en annan. Det är ickejudar. Folk som inte bor i landet och känner till sedvänjorna. Därför finns det i Johannesevangeliet alla dessa förklaringar av olika begrepp och hänvisningar till ”judarna” Johannes har alltså en viss distans till allt som har hänt och ser det lite mer ”från ovan”. Alltså, en örn.

Han är också väldigt filosofisk eller teologisk, beroende på hur man vill framställa det. När Markus till exempel är mer rakt på, nästan i telegramstil, går Johannes in i långa snirkliga resonemang och låter Jesus hålla långa invecklade tal, som till exempel här.

Vilket gör att vi nu, dryga 2000 år senare kliar oss i huvudet och undra: Vad menar karln egentligen???

När man skall tolka en text måste vi först alltid landa i kontexten. Vi måste kolla: Vad finns runt omkring. Allt står alltid i ett sammanhang. Vad är sammanhanget runt den här lilla texten??

Vi landar i Jesus avskedstal till sina lärjungar. Det är strax innan påsken, och Jesus, eftersom han är Guds son, vet vad som kommer att hända. Han är på väg bort och vet att snart måste dessa struliga, småkorkade, hjärtegoda, ivriga, fega, modiga människor klara sig själva.

Och precis som när en förälder vinkar av barnen när de flyttar ut ur boet, med lika delar stolthet, förtroende och oro, likadant är det för Jesus när han nu ”vinkar av” lärjungarna.
Han ber för dem. Han ber för oss. Han ber att de skall hålla samsa och att de inte skall glömma bort det viktigaste i det han har lärt dem.

När man skriver en text är det omöjligt att inte påverkas av den situation man lever i. När vi läser Jane Austens romaner ser vi den tidens värderingar och liv. När man vet om Tolkiens upplevelser i 1 världskriget får Sagan om Ringen andra bottnar. Även Johannes var påverkad av den tid han levde i.
Han har varit med om eller hört talas om Kejsar Neros förföljelse av de kristna i Rom. Jerusalems förstöring och Romarnas slutgiltiga erövring av staden.
Det här evangeliet skrivs samtidigt som kontroversen är som djupast mellan den gryende Kristna kyrkan och den förföljda Judiska.  Det är alltså inte direkt Sörgårdsidyll som råder utan snarare mycket spänt läge.
Att då börja bråka inbördes, inom gruppen, är ingen bra idé. Kanske därför Johannes lyfter fram Jesu ord om att vi skall vara ett, precis som Gud och Jesus är ett.

På sätt och vis skiljer sig inte situationen så mycket mellan då och nu. Förvisso slipper vi försvara oss mot hungriga lejon och vi blir inte dödade för vår tros skull. I alla fall inte här i Österrike eller Sverige. Men det finns länder där du Inte talar om att du är kristen, för då riskerar du ditt liv.
Och även om vi inte förlorar liv eller egendom, så är det inte alltid helt lätt att även i vår del av världen svara ett klart och tydligt Ja på frågan: Är du kristen?
Och det blir ju då inte bättre av att olika kristna grupper bråkar med varandra. Eller när det är bråk inom samma kyrka. Då är vi ganska långt ifrån Jesu bön om att vi alla skall bli ett. Känns inte helt OK, vilket vi nog alla är överens om.

Bra! Då sätter vi ner foten, pekar med hela handen och säger: Nu är det så här! Rättning i ledet.

Nja. Vi slänger en blick på GT texten:

Jag skall inte ständigt hålla räfst, 
inte vredgas för evigt — 
då skulle livsanden förgås, 
de levande väsen jag skapat.

Om inte ens Gud skulle göra så, varför skall då vi göra det?

Kommer ni ihåg Episteltexten som A läste förut?

Du skall älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra.

När man är en grupp på mer än en person så är det ofelbart att man tillslut har olika åsikter om något.  Att kräva att alla skall tycka likadant som jag själv kommer göra mig väldigt ensam. Att riva och slita i varandra och varandras åsikter gör slut på både vänskap och grupp.
Enhet handlar inte om att alla tycker exakt lika.
Enhet handlar om respekt för varandra, att lyssna på varandra och att se att centrum för vår kyrka är vare sig du eller jag.

Utan centrum för vår kyrka är Jesus Kristus själv.

Leave a reply