Ofrivilliga föräldrar….

Har stämt möte med en god vän på hens jobb. Är ett större kontor i centrala stan. Ni vet ett sådant där med reception, sköna fåtöljer i entrén och elektroniska passerkort för alla och envar som försöker ta sig förbi den välfriserade receptionisten.

Nåväl, vi anländer till nämnda reception och meddelar den lilla receptionisten vem vi önskar träffa.
Varpå hon undrar om vi är vår väns Föräldrar!! Vill här påpeka att vår vän är endast obetydliga fem (5) år yngre än undertecknad! Käre Maken, som är den som samtalar med receptionisten ser om möjligt ännu gråhårigare ut  än vanligt och får bita sig i tungan för att inte muttra något om ”dagens ungdom” när han förklarar att vi är _vänner_ och kan hon receptionisten nu vara så vänlig att meddela vår vän att vi har anlänt?

Vår vän vart sprudlande glad när vi återberättade den lilla incidenten.
Maken och jag gick hem och köpte katrinplommon. 😉

 

Leave a reply