När vägen inte leder någonstans

Hur länge är det lönt att fortsätta? När får man ge upp?
Jag vill tro att när människor startar ett projekt, oavsett om det är att renovera huset, starta ett nytt jobb eller gå in i ett förhållande med en annan människa, så gör en det med inställningen att det skall lyckas. Att det skall bli bra och att projektet ifråga skall genomföras till slutet.

Äktenskap till exempel. Jag tror inte att någon gifter sig ”på försök” Utan jag vill tro att majoriteten av de som gifter sig faktiskt menar vad de säger när de uttalar orden: ”Jag vill älska dig, dela glädje och sorg med dig, och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt”
Eller för den delen ett nytt jobb. Speciellt om det är ett jobb man verkligen velat ha. Som man kanske studerat flera år för att få. Då ger man inte upp i första taget. Man försöker verkligen.

Men ibland kommer vi till vägs ände. Av olika anledningar fungerar det inte längre. Vägen vi slagit in på leder helt enkelt inte vidare. Det som vi trodde var en väg till framgång och lycka visade sig vara en återvändsgränd. Sådant gör ont. Att inse och acceptera att det någonstans på vägen blev fel.

En del fortsätter envist framåt på den inslagna vägen. Dunkar huvudet i väggen och det slutar oftast med att de skadar både sig själva och andra. Ty det krävs en enorm styrka att kliva tillbaka. Att säga ”det blev fel” och vända om.

En del ger upp för tidigt. ”Minsta motståndets lag” Ser problem där andra ser utmaningar. Misstag där andra ser lärdomar.

Frågan är: Hur länge är det lönt att fortsätta? När får man säga: ”Det blev fel. Det här funkar inte” Ta ett steg tillbaka och göra något annat? När får man säga: ”Den här vägen leder ingenstans!”
När är det OK att ge upp?

Ibland leder vägen ingenstans
Ibland leder vägen ingenstans

Leave a reply