Men vilket språk talar jag nu?

Som tidigare konstaterats uttrycker jag mig vare sig lätt eller ledigt på tyska. Snarare stapplar jag mig fram genom orden och låter nog snarare som en imbecill trädgroda med IQ gråsten än imponerar med min briljanta konversation. Kort sagt: Jag kan inte Tyska. Och även om jag tack vare svensk skola behärskar Engelska något bättre letar jag även på detta språk fortfarande efter orden och misslyckas allt som oftast. Är trots allt Svenska som är mitt modersmål. Det språk där jag enklast kan hitta rätt ord för att uttrycka det jag vill. Det språk där jag uppfattar alla olika nyanser och förstår de dolda meningarna.
Är därför onekligen en märklig känsla när jag hör mig själv beställa på tyska (!) på det lilla väldigt svenska caféet. Muttrar lite på mig själv och förklarar ordentligt för mig att jag ju faktiskt är i Sverige och här pratar man Svenska! Eller har jag inte fattat det?

Så när jag några minuter senare frågar en personal om vägen gör jag det istället på Engelska…..

Nu är jag inte ensam om problemet. Kära Tonårsdottern verkade nästan ouppfostrad på resaturangen, men till hennes försvar skall sägas att det tog några sekunder innan hon kom på att det heter vare sig ”Danke” ”Thank You” eller ”Gracias” utan ”Tack”

Käre Maken klarar sig från förvirringen då han ju kommer från övre norrland och därför inte pratar så mycket över huvud taget, oavsett språk.

Så Bitte, have ein wenig Geduld med en förvirrad family who have some problem med att remember vilket land de ist in. 

2 Responses to Men vilket språk talar jag nu?

Leave a reply