Jogging, del två

OK, nu är det officiellt!

Jag har sämre kondition än en 95-årig Österrikare.

Bevis? Blev under morgonens så kallade joggingrunda (jogging här använt i dess mest vida och mest inkluderande betydelse) omsprungen av en äldre vithårig gentleman i +95 års åldern.

Jag tog mig framåt medelst min patentetade lunk-lufs-snubbel-stil. Tänk gravid astmatisk flodhäst på väg upp för lerig strand och ni får en svag idé om hur det ser ut. Det är ingen vacker syn. Precis när jag så tycker att jag eventuellt möjligtvis kanske kan ana det berömda ”flytet i löpsteget” som alla talar om, hör jag en inte så diskret harkling bakom mig. Strax därefter springer nämnde vithårige gentleman om mig på snabba fötter. I alla fall är det så det känns.
Vill bestämd hävda att han hade otillåtna hjälpmedel i form av två stadiga kryckor. Men hann aldrig påpeka detta faktum när han försvann i fjärran, samtidigt som jag föll ihop i en väsande hög och med mina sista andetag bad om hjärt-lugn-räddning.

Känner att det trots allt går framåt. I morgon tänkte jag gå ut hårt och faktiskt ta mig runt två kvarter. 😉

4 Responses to Jogging, del två

  1. Tack för det underbara inlägget. Skrattade mig igenom hela. Du har förlängt mitt liv, för ett gott skratt sägs ju förlänga livet. Håll ut, det blir bättre.

    Minns när jag sprang en mil om dagen och min kära syster skulle följa med på en joggingtur, mot mina protester. Efter 50 meter stannade hon, pustade och sa ”Nej, nu måste jag vila lite!” Ett kärt minne av en sedan länge bortgången syster.

    Fortsätt spring, även det förlänger livet.

    Kram Kim 🙂

Leave a reply