Jag, en Nattuggla…

Kan väl aldrig påstå att jag varit direkt morgonpigg.
Har inget emot morgnar per se, tycker bara att de kommer alldeles för tidigt!

Nu är ju vår värld konstruerad som så att  vi skall gå upp ungefär samtidigt som solen, arbeta under dagen och sedan gå och lägga sig i i god tid för att orka upp nästa morgon.
Sanningen är att det är först när mörkret lagt sig, månen vandrar sin tysta ban och allt är stilla som undertecknad vaknar till och känner sig redo att ta itu med världen.
Studietidens uppsatser kreerades under nattens mörkaste timmar och än i dag är det ett antal predikningar som funnit sin färg och form först efter midnatt. (Nu muttrar Maken något om alla gånger predikan hamnat på pränt först 10:45 Söndag morgon. Med det är att hänga upp sig på detaljer tycker jag…)

Problemet uppstår då det efter en dylik kreativ och produktiv natt infaller en tidig morgon då det ställs krav inte bara på undertecknads närvaro utan även antyds att en bör vara pigg och vaken.
Tack och lov finns det bra concealer och starkt kaffe! 😉

 

Leave a reply