Jag, en Berlin-bo?

Tillslut så har jag då landat i det som skall bli min nya hemstad de närmaste åren. Kan avslöja att denna första vecka har varit milt sagt intensiv och fullmatad med intryck, möten och samtal. Mitt i allt detta med att lära sig hitta i huset, något större än det i Wien, lära sig namnen på alla man möter och skall arbeta tillsammans med och försöka sätta sig in i rutiner, frågor och allt som hör en större församling till var det ju också dags att Registrera sig! Något som måste göras om man avser att bo en längre tid i landet.

Vis av erfarenheterna från samma procedur i Österrike (ni kan läsa om delar av det äventyret här) bad jag snäll kollega som har koll på allt och dessutom pratar tyska att följa med oss. Efter några telefonsamtal hit och tid fick vi tillslut tid på ett kontor på andra sidan stan. Vi fick en tid kl 13:12 nästa dag! Full av beundran för tysk effektivitet som så exakt kan säga när man får komma in gav vi oss iväg, beväpnade med alla nödvändiga blanketter plus några till.
Vi blev hänvisade till ett ytterligt kalt rum i den där institutionsbeiga färgen som tydligen är internationell och den enda som kontor kan målas i. Rummet är fyllt av kalla hopfällbara plaststolar, alla vända mot en skärm på väggen där numren med ojämna mellanrum kommer fram. Självklart inte i nummer ordning eller i någon annan för omvärlden logisk följd. Alla sitter därför på helspänn och stirrar på skärmen.

Låt mig säga som så, klockan hade med råge passerat 13:12 när vårt nummer tillslut kom fram på skärmen och vi kunde börja leta oss fram till anvisat kontor. (Ljusbrunt) Därinne möter något jag måste erkänna det var längesedan jag mötte. En ytterligt trevlig kvinna som medan hon registrerade in oss småpratade glatt om ditt och datt. Hon tog sig till och med tid att förklara och svara på våra frågor!

Stämplat, självklart, och klart gav hon så pappret tillbaka och hälsade mig välkommen till Berlin!
Om alla Berlinbor är som hon, så kommer jag absolut att trivas i denna stad. 🙂

En mycket viktig blankett

 

2 Responses to Jag, en Berlin-bo?

Leave a reply