Frivilliga änglar!

Idag har kyrkans innergård varit fylld av folk. Gamla och unga. Svenska och tyska har hörts studsa mellan väggarna och glädjen har varit påtaglig.

Vi har helt enkelt firat traditionell Valborg på kyrkans innergård
Elden kanske är i minsta laget, mer symbolisk än stor sprakande brasa. Men värmen har varit påtaglig från alla som kommit och firat med oss.

Ett arrangemang som skulle varit totalt omöjligt att genomföra utan alla engagerade underbara frivilliga som på olika sätt har hjälpt till. Redan vid halv fyra dök de första upp. Sedan har det varit full fart med bordsbärning, smörgåstillverkning, kaffekokande, etc osv.
Skulle vilja åka hem till alla var och en och tacka för det enorma arbete de gör för kyrkan.
Sanningen är ju, att utan deras tid och kraft skulle kyrkan stå sig ganska slätt. Ja, den skulle inte fungera alls.
För mig blir det en ständig påminnelse att Kyrkan aldrig är större än sina medlemmar. Att vi verkligen i sanning är en organisation som består av levande stenar. Eller som här i Wien, Frivilliga änglar!
Tack för att ni finns!!!!

Kyrkans underbara kör som sjunger in våren
Kyrkans underbara kör som sjunger in våren

2 Responses to Frivilliga änglar!

  1. När jag kom till Valborgsmässofirandet på kyrkan
    – från vardagen, från kontoret – så stod portarna
    på vid öppen gavel – välkommnade!!!
    Bara några steg in blev man kramad av ”folkmassorna”,
    en proppfull innergård inramad av dingnande stånd,
    med glada medhjälpare.
    Den energiladdade Kyrkoherden han inte med någon kram just nu,
    men ett ögonuppkast som kändes som en mycket varm, glad kram!
    Jag fick det ärande uppdrag (tycker i alla fall jag)
    att tända brasan – Valborgselden.
    På dom knappt 20 meter dit han jag också sälja 3 kanelbullar
    2 mjuka kakor och en dryck! 😉
    Elden ska tändas, ja, men hur?
    Jag kände en viss prestationspress då fler och fler trängdes runt
    mitten där jag knäade framför det
    som en gång, eller snart skulle bli vår Valborgseld !
    Jag hörde klackar förflyttas mot trappstegen
    som var scen för kören – nu måste det funka snart, nä nu!!
    Det var lite svårt måste jag säga, då pappret var ihoppressad
    och jag vägrade tändvätska – pah!
    I denna situation var det omöjligt att ge upp,
    låt mig säga så – brandblåsan på min tumme ska jag
    sköta dom närmaste dagarna . . .
    De vackra vårsångerna från vår fina kör värmde
    och begrundade varför vi gör allt detta.
    Lägger mig belåten till sängs och tänker tillbaka
    på en mycket fin Valborgsmässokväll
    och det en god kompis sa till mig:
    ”Du har kramat en massa tjejer här på gården” – ja det är sant.
    Och till sist fick jag i alla fall en kram av Kyrkoherden –
    vår kvinnlige som sprakar som en Valborgsmässoeld.

  2. Helt underbar kväll med trevligt givande mingel ibland ca 190 gäster. Fantastiskt bra gjort av alla. Nu gillar jag svenska kyrkan ännu mer och hoppas att flera av kvällens gäster också går på Lunch Beat nästa vecka.

Leave a reply