Det här med vanor och ovanor…

Hur svårt är det inte att upprätthålla en god vana, och hur lätt är det inte att tillägna sig en dålig?
Framförallt, hur lätt är det inte att sluta med de få goda vanor man trots allt lyckas tillägna sig.

Hemma i Sverige hade jag en så kallad Crosstrainer, eller som vi kallade den hemma: ”Helvetesmaskinen” Väldigt effektivt motionsredskap. Lyckades också få till vanan att tillbringa en stund på den varje dag, vilket faktiskt satte sina spår. (-10 kg och 2 klädstorlekar).

Nåväl. Crosstrainer må vara effektiva, men de har en stor nackdel. (Förutom att de är hysteriskt tråkiga…) Stor och klumpig och vägandes sina modiga kilo var det liksom aldrig aktuellt att ta med Helvetsmaskinen när vi flyttade hit till Wien.
Tanken var liksom att nu när jag grundlagt goda motionsvanor kunde upprätthålla demsamma i Wien vackra parker. Är ju liksom bara att ge sig ut och springa, nu när jag hade kondition, och vanan att träna.

Dessa vackra tankar om fortsatt motionerande och upprätthållande av goda vanor efter flytt till Wien vill jag bara kommentera med ett kort Ha!
Blev av tusen olika mer eller mindre irrelevanta anledningar liksom inget av det hela, och träningsskorna syntes knappt under allt damm de samlat.

Dock, när jag inser att jag förvisso fortfarande kommer i favoritklänningen, men då bör låta bli att andas, tar jag mig tillslut i kragen och börjar ge mig ut i motionsspåret.

Kan någon vänlig själ förklara för mig varför det tar evigheter att tillägna sig muskler och god kondition, men typ två dagar att förlora densamma??
Och varför tar det 5 min att äta en god kaka, men 5 timmar att motionera bort kalorierna den innehöll?

Leave a reply