Kategoriarkiv: Människor emellan

Yrkesstolthet?

De dyker upp lite överallt. Speciellt på järnvägsstationer. Ni vet de där kö-lappsmaskinerna med stor touch-skärm. Där man klickar på om man vill ha vanlig biljett eller om man har ett annat ärende. Så spottar maskinen ur sig en liten nummerlapp och det är bara att sätta sig och vänta. På de lite större stationerna har de dessutom små flaggor på första skärmen så man kan välja språk på dessa själv-instruerande kundvänliga små maskinerna.

Befinner mig för tillfället i Budapest på arbetsresa. Även här är biljettkontoret utrustad med dylik maskin. Komplett med flaggor för val av språk och allt. Dock med ett litet tillägg. Eller ja, kanske inte så litet. Snarare ca 170 cm lång, 80 kg tung och med grånat hår under skärmmössan.  Han står där i sin uniform med namnbricka och frågar alla som närmar sig biljettmaskinen något. Då det är på Ungerska kan jag tyvärr inte säga exakt vad det är han frågar. Men han ser min förvirrade min och säger något som jag med mycket god vilja och stort mått fantasi tolkar som English?

Jag nickar och svarar med ordet Ticket? Varpå han vänder sig till maskinen bredvid sig och med ytterst viktig min trycker fram en kölapp till mig som han sedan högtidligt överlämnar till mig samtidigt som han säger massa ord på ungerska. En maskin som alltså är konstruerad för att jag som ovan turist utan kunskaper i det lokala språket skall kunna hantera själv.

Jag tar min lilla kölapp och går och sätter mig. Ser i ögonvrån hur Kö-lapps-mannen vänder sig till nästa person som kommer in på hans  domäner, ställer sin fråga och med samma viktiga min trycker fram nästa kö-lapp som överlämnas med därtill tillhörande högtidlighet.

Tänker först att hans arbetsuppgift verkar något överflödig, men ser också en man som uppenbarligen är stolt över det han gör. Och det kanske är gott nog?

Jag, en erövrare?

Har några gånger under min tid här i Wien noterat att det där med jämställdhet, det kanske inte är Österrikarnas starkaste sida. Man jobbar dock hela tiden med frågan, och det blir långsamt bättre. För en tid sedan blev jag och två andra kvinnor intervjuade av en reporter från tidningen Kurier. Temat var kvinnor som… Continue Reading

Mina två armband

Länge hade jag runt ena handleden ett litet radband. Elva små pärlor i rad. De första tio för Ave Maria och den sista för Herrens bön. En enkel hjälp i bönen och en ständig påminnelse att inte glömma bort att ta hand om min själ. Dock, även kroppen behöver stundom tas omhand. Inhandlade därför för… Continue Reading

Vardagslyx

Lyx kan definieras på olika sätt. För en del är det lyx med guldpläterade kranar i badrummet. För andra att åka på en flashig resa och bo på det där hotellet med fler personal än gäster och det står en champagneflaska och väntar på rummet när man checkar in. Oftast förknippar vi lyx med ett… Continue Reading

Teckna på Österrikiska

För flera år sedan fick jag förmånen att få lära mig teckenspråk. Var uppe i Sverige, så självklart var det Svenskt teckenspråk. Liten kort utvikning.  Nu tänker många: ”Men, är inte teckenspråk likadant över hela världen???” Nej Teckenspråk är inte universellt.  Ja, visst är det tråkigt. Men om du tänker efter: Visst är det lika tråkigt att det… Continue Reading

Frågor jag aldrig ställer!

Jag erkänner att det med jämna mellanrum hoppar en och annan groda även ur min rum. Men det finns några saker jag försöker låta bli att säga. Några frågor som jag aldrig ställer. Inte för att jag inte är nyfiken. Utan helt enkelt för att jag inte har med saken att göra! Oavsett hur väl… Continue Reading

Nyår, igen!

För ganska exakt ett år sedan avgav jag under högtidliga (typ) former mitt offentliga nyårslöfte här på bloggen. Du kan läsa det i sin helhet HÄR Lovade också att återkomma om exakt ett år, dvs idag, och rapportera om hur det gått. Karade jag av att hålla mitt nyårslöfte eller bröt jag det i förtid… Continue Reading

Tratidion är ju ändå tradition

Två gånger om året blir svenskar i förskingringen något mer galna än vanligt. Ena gången är på sommaren då vi till våra nya grannars förskräckelse sätter upp stora kors som vi klär med löv och blommor för att sedan tvinga våra barn att imitera öron- och svans-lösa grodor i en hoppande ringdans runt densamma. För… Continue Reading