Kategoriarkiv: Människor emellan

Personligheter på museum

Har en förkärlek för museer. Årskorten till olika kulturella institutioner är flera och antalet timmar som tillbringats på både små och stora museer världen över är många.

Under mina besök har jag noterat diverse personlighetstyper som dyker upp på i stort sett alla museer.

Den nästan vanligaste är Fotografen. Med mobiltelefon alternativt riktig kamera fotograferas snabbt varje konstverk. Sällan ges tid för att beundra verket ifråga utom för att avgöra rätt vinkel, ett snabbt klick för att sedan hasta vidare.

På de större museerna hittar vi också Spotters! De som siktar in sig på Berömdheterna. Med målmedvetna steg passerar de allt annat och går direkt till den Berömda Tavlan som hen läst om och sett i turistguiden att man ska se. Foto på densamma är självklart obligatoriskt. Gärna även en selfie.

En undergrupp till ”Spottern” är Turisten som tar museets ”High Light-tur” med trött guide som vallar runt dem. ”High-Light-turisten” känner sig dock lite mera kulturell än ”Spottern” på middagen efteråt då de faktiskt sett mer än bara en enda tavla. 

Den medsläpade ungdomen förekommer i lite olika varianter. Både som trött bihang till kulturella föräldrar. (Oftast då Far- eller Morföräldrar av åldern att döma) Alternativt som tvångskommenderad skolklass komplett med uppgifter att lösa och trött lärare som desperat tittar efter café eller annan flyktväg. 

Kulturtanten, som kan vara i alla åldrar och av båda könen, känns igen på Audioguide + bok om antingen konstnären och / eller museet. Läser även på skyltarna om varje verk samt har full koll på vilka museer som har det bästa fikat.

Den självpåtagna guiden– oftast en man, även om kvinnliga dito också är ganska vanliga, förklarar gärna länge och detaljerat olika detaljer i tavlorna som passeras. Detta oavsett om sällskapet ifråga vill lyssna eller inte. Inte heller större kunskaper i auditoriet hindrar den självpåtagna guiden när hen delar med sig av sin kunskap.

Vilken grupp jag själv tillhör….ja, det överlåter jag åt andra att avgöra.
Men kan avslöja att jag gärna lånar en Audioguide, i alla fall första gången jag besöker ett museum. Även om jag ibland nöjer mig med att gå in och bara se en enda tavla och ignorera resten. Följer du med mig på en av mina museibesök är risken stor att jag kommer underhålla dig med anekdoter och triviala fakta om olika tavlor. Dock kan jag (nästan) lova att jag inte kommer fota någon tavla, om det inte är ett mycket speciellt motiv. 

Publika transporter

Det oftast enklaste och smidigaste sättet att transportera sig på i Berlin är med hjälp av lokaltrafiken. Man undviker irriterande saker som trafikstockningar, andra bilister och slipper problemen med att vid ankomst hitta en, oftast svindyr, parkeringsplats. Förvisso innebär färd med tunnelbana och buss att man ibland får lite närmare kontakt med sina medmänniskor än… Continue Reading

Genom den vita dörren…

Orkar inte laga mat hemma, utan vi bestämmer oss för att beställa. Vill dock behålla illusionen av att vi inte förfallit fullständigt, så beställer för avhämtning istället för hemleverans. Också ett sätt att komma utanför hemmets dörrar i alla fall en gång under dagen.  Väl framme vid den låtsas-italienare vi utsett till dagens leverantör av… Continue Reading

Gott Nytt År

Jag tittar bakåt, och summerar året som just har lagts till handlingarna. 2018 blev ett omtumlande år med många stora och livsförändrande händelser, både privat och yrkesmässigt. Stora förändringar som delvis har gett ny syn på livet och ändrat om både i kontaktlistor och telefonbok. Nya vänskapsband har knutits medan andra kanske inte var så starka som… Continue Reading

Vad har damer i väskan egentligen?

Har ju tidigare berättat om mina äventyr i säkerhetskontrollerna på flygplatser. En väninna fastnade även hon i säkerhetskontrollen och jag har här fått tillstånd att återge hennes berättelse   Färden går från Sverige till sydligare länder och som varje utlandssvensk vet är bagaget fyllt med livsnödvändiga ting som ger den där lilla extra ”kryddan” till livet.… Continue Reading

The noble art of doing nothing

Ibland kan det vara skönt att göra absolut ingenting. En nog så svår och utmanande uppgift i dagens prestationsinriktade samhälle. Men när hjulen snurrar för fort, uppgifterna hopar sig och vila är mer teori än praktik, då kan det vara skönt att ta sig en ledig dag. Nu talar jag dock inte om veckotidningarnas prestationsinriktade… Continue Reading

Vem köper dessa kläder?

Gör en välbehövlig rensning i garderoben. Sorterar ut gamla kläder som av olika anledningar inte används längre utan bara tar upp plats. Många tankar far genom hjärnan när jag står där bland klädhögar och galgar. Först och främst – Vem i hela världen är det som köpt alla dessa kläder? Kort självrannsakelse och jag erkänner… Continue Reading

Döden…och sedan då?

Det är det enda vi vet säkert kommer att hända.  En gång kommer vi alla att dö.  Och alla funderar vi nog ibland över den. Döden alltså. Vad händer? Framförallt, Vad händer sedan? Oavsett om vi är Kristna, Muslimer, Ateister, Agnostiker, Hinduer eller Buddhister eller inte har en aning vad vi tror på, så har… Continue Reading

Den lilla byn mitt i stan

Det hände i Wien. Nu verkar det hända även här i Berlin. Ni vet det här när man är för trött för att göra en ordentlig middag, men ändå känner att det bör vara nyttigare och mer matigt än en enkel ostmacka? Går därför över till det lokala Sushi-stället runt hörnet. Trodde mig vara okänd… Continue Reading

Har vi träffats förut?

Jag har ett problem. Jo, jag vet, jag har flera, men just det här är ett som har en tendens att ställa till problem. Det kallas prosopagnosi eller Ansiktsblindhet. Det innebär enkelt uttryckt att jag är totalt katastrof på att komma ihåg namn och ansikten. Vilket har lett till att jag flertal gånger under mitt… Continue Reading