Berlins kommunaltrafik

Många gånger är det lättaste och snabbaste sättet att ta sig runt i en storstad att åka tunnelbana. Enkelt och smidigt undviks trafikstockningar, problemen med att hitta parkeringsplats eller vem som skall köra etc.

Efter att ha frekventerat tunnelbanor i diverse olika storstäder har jag noterat att trots sina olikheter i upplägg, biljett-system och lättfattlighet finns det några Do and Dont´s som är internationella då det gäller kommunala transportmedel.

  1. Ta aldrig ögonkontakt
  2. Sätt dig aldrig bredvid någon om inte alls nödvändigt.
  3. Hur nära du än tvingas sitta eller stå bredvid någon annan, ha aldrig fysisk kontakt!!

Dessa oskrivna regler gäller såväl i Wien som i Budapest, och har jag noterat, även i Berlin.

Finns dock några saker som utmärker Berlins tunnelbanesystem. Så till exempel gäller här inte regeln att låta folk gå av innan de som står på plattformen går på. Nej här är det istället rader ur SvPsalm 265 som klingar. ”Det gäller att tränga, ja tränga sig fram.” Detta gör att om man är lite sen att gå ut från tunnelbanevagnen vid stationen och inte snabb som en kobra när dörrarna öppnas kan tvingas kämpa mot en veritabel flod av människor som ska in, samtidigt som du desperat försöker ta dig ut.

Trots universella regel nummer 1 ovan så är det sällan en får sitta ifred på tunnelbanan här i Berlin. Relativt ofta dyker de upp personer som på olika sätt försöker få dig att ta fram plånboken. Antingen genom att på enklaste sätt gå runt och med framsträckt hand antyda att en penninggåva vore önskvärd. Eller de mer kreativa som säljer allt från tidningar till näsdukar. Är inte helt ovanligt även med musikaliska inslag. Som till exempel den person som drog omkring på en hel högtalaranläggning i väskan och med gitarr och hög stämma ”underhåll” oss med en mer konstnärlig version av, jag tror det var ”Stilla natt”

Som någon sa. Vågar man lyfta blicken från telefonen så har man aldrig tråkigt när man åker kommunalt i Berlin.

Leave a reply