Att vara kyrka. Även i sorg.

Sitter på flygplatsen i väntan på en familj från Sverige.
Jag har aldrig träffat dem förut, bara pratat via mail och telefon.
De är på väg hit därför att en av deras familjemedlemmar hastigt avlidit här i Wien.

Mitt bland alla turister som ivrigt ser fram emot att få uppleva valsernas stad, kommer jag att möta dem, följa dem till gravkapellet, hjälpa dem i kontakten med alla myndigheter, och så gott vi kan, försöka hjälpa och stötta.

Att vara kyrka är så mycket mer än barntimmar och gudstjänster. Det soliga och roliga.
Att vara kyrka är också att våga finnas där mitt i det mörka och svarta. Att räcka ut en hjälpande hand till den som upplever den djupaste sorg, när hjärtat hotar att gå sönder.
Vi kan aldrig ta bort den smärtan eller sorgen.
Jag kommer aldrig kunna ge dem deras anhörige tillbaka.
Det enda jag kan göra är att under några timmar, några dagar, finnas där, lyssna, hjälpa och stötta.
Det enda jag kan göra, är att vara kyrka.

2 Responses to Att vara kyrka. Även i sorg.

  1. Kära Maria!

    Du är och får vara en ängel i olika former.
    Det är ju faktiskt så att några människor får vara Guds redskap,
    som han kan visa sig i, som han kan „ordna“ saker här på jorden med.
    De människor som används av Gud i olika former är änglar.
    Vi får vara sina händer,
    han har inte så många andra möjligheter att ingripa här på jorden.
    Gud, denna ofattbara kraft och energi,
    som vi inte kan begripa bokstavligen, finns.
    Jag har sett den, när mamma gick bort.
    Ger och tar livet på ett häpnadsväckande sätt.

    Jag önskar dig att du orkar vara Guds redskap och fullfölja
    ditt uppdrag i det varma, kärleksfulla och förstående sätt,
    som du skänker alla människor du möter!

    Kram
    din tillgivne vän
    christian

Leave a reply