Att förlåta…

Det svåraste som finns tror jag, är att förlåta.

Det finns en textrad i en sång som lyder

Det finns ingen skuld i förlåtelsen

Äkta förlåtelse, när man verkligen förlåter, så är allt glömt. Finns ingen liten tagg som sitter kvar, finns inget litet dolt skuldbrev av typen ”jag förlät dig så nu skall du vara tacksam mot mig”

Det är allt för sällan det fungerar så. Istället håller vi varandra som gisslan.
Glömmer aldrig riktigt vad som hänt. Har aldrig riktigt förlåtit, i ordets rätta betydelse.

Och den vi har absolut svårast att förlåta. Den vi aldrig låter glömma vad som hänt.  Alltid påminner om det som varit, och ständigt låter betala, om och om igen, för gjorda misstag, det är oss själva!

Alla har vi gjort mer eller mindre korkade misstag i våra liv.

Har du förlåtit dig själv för dem du har gjort?

 

Leave a reply