Är du säker på att du är präst?

Det här med fördomar….
Ingen av oss vill nog erkänna det, men alla har vi dem.
Ibland förklädda till ”sanningar” eller ”erfarenhet” antingen har vi själva upplevt något, eller någon vi känner.
Dessa fördomar brukar kännas igen på
”Jag har inga direkta fördomar men när man gång på gång råkar ut för att xxxxx gör yyyyy, så…” alternativt ”Jag hörde att….”
och helt plötsligt har fördomen med hjälp av erfarenhet upphöjts till en sanning.
Att detta sedan grundar sig på en ytterst begränsad erfarenhet av några enskilda individers agerande, tja det ses som oviktigt.

Som präst stöter jag på dem ideligen.

En präst ska vara/ är enligt den allmänna uppfattningen (läs:fördomarna)
man, äldre, har ansiktsbehåring i någon form, är utan humor, läser bara teologisk litteratur och lever i det förgågna.

När det då står en relativt ung ( förvisso 42, men ändå) kvinnlig präst, med en stor portion humor som gärna skrattar, älskar chick-lit och deckare, bloggar, facebookar, twittrar och surfar, har en faibless för högklackade skor och rökig whiskey…..ja då får en del problem.

Fick en gång den underbara frågan: Är du säker på att du är präst??? 😀
(vad svarar man på det? ”nä nu när du säger det så….” 🙂 )

Det intressanta i sammanhanget är att vi ju är fler präster som inte passar in i den allmänna uppfattningens norm. Ärligt talat, har under mina 15 år i yrket knappt stött på någon kollega som är så som folk Tror att präster är.
Ändå lever myten och fördomen kvar. Undrar så varför???

By the way, här kan du läsa mer om hur det kan vara att arbeta som präst.
Eller ännu bättre, fråga en av oss. 🙂
Att arbeta som präst i Svenska kyrkan

6 Responses to Är du säker på att du är präst?

  1. Hmmmm nämen oj var det så en präst skulle vara 😉 vilken tur man har som gifte sig med rätt då 🙂

  2. Haha-känner såväl igen mig..ung, kvinnlig officer eller som chef för en vårdcentral när jag var 32 och medelåldern bland mina anställda var 49..svårt för de äldre patienterna när de ville ”prata med chefen”..lägg till 4 barn (ovanligt idag) och jag fick många tappade hakor..jag tror vi alla förväntar oss att vissa befattningar eller yrken fortfarande är förbehållna en viss typ av människor. Minns mina kvinnliga läkare som blev tagna för sjuksystrar och de manliga sjuksköterskorna som blev tagna för läkare:-)Det gäller att bjuda på förvåningen och samla ihop sig till att leverera kvicka kommentarer:-) Ser framemot att träffa dig i dina högklackade här i Wien och delar gärna en single malt, Laphroaig tex-välkommen hit!!

    • Visst är det fascinerande med alla dessa fördomar! 🙂

      Bokar absolut in mig på en liten Whiskey-afton. 🙂 Kan bidra med en förvisso inte så rökig, men klart intressant Svensk whiskey, Mackmyra. (Den enda som får följa med ner till Wien. Resten av samlingen får dväljas i magasin tills vi återvänder.)

  3. Hej!
    Jag tror jag har en rätt bra gissning på varför dessa fördommar som du nämner lever kvar. Många, dock inte alla, har inte själva upplevt kyrkan och prästerna, utan har fått sin bild via media och filmer. Stereotypen som målas upp där är ofta en skäggig, sur gubbe. Därför tror dessa personer att det är den gängse bilden av en präst.
    Jag har dock upplevt att rätt många kyrkovana personer jag stött på säger så här i samband med dop, bröllop eller begravning: Vår präst är annorlunda, han/hon är så normal. Han/hon är som alla andra. Han/hon är jättetrevlig. Det är bara det att alla säger så… vilket skulle innebära att det stora flertalet präster är helt normala personer. 🙂

    • Precis! 🙂

      Ganska intressant ändå att jobba i ett yrke där det är en komplimang att få höra saker så som ”Du är ju helt vanlig” ”Du är ju ganska normal” eller min personliga favorit ”Det märks inte att du är präst” 😉 Hur ska jag tolka det????
      (Väljer att tolka det positivt)

Leave a reply