Åldrande bofink

Blicken är inte lika skarp som förut. Omgivningen, speciellt den som befinner sig på lite avstånd, har en tendens att bli lite suddig i kanterna. Kort sagt, sedan ett antal år tillbaka nyttjas synhjälpmedel i form av glasögon för att hålla världen i fokus.

Detta ändrades dock hastigt då mina glasögon bestämde sig för att begå harakiri och med berått mod kastade sig ner från skrivbordet.

Goda arbetskamrater som både behärskar tyska och känner till staden tipsar mig om duktig optiker som kan bistå i nödens stund. Och likt närsynta bofinken Knut famlar jag mig fram och träder in genom dörrarna. En ur personalen på stället förbarmar sig snabbt över den förvirrade kunden och jag förklarar mitt problem. (Läs: Håller fram de sorgliga resterna av mina glasögon) Snabbt fixas en tid för undersökning, Och då det är själva bågen som gett upp hoppet på mina gamla glas, beslutar vi oss raskt för att det är dags att förnya oss.

Efter att ha provat typ alla bågar i affären, förkastat två tredjedelar på grund av form och eller färg och resterande på grund av priser som ger en smärre hjärtattack återstår tre att välja mellan. Tar den moderna tekniken till hjälp och postar bild till älskad Tonårsdotter. Svaret kommer snabbt, är mångordigt och antyder att jag i dessa nya bågar ser ut att vara minst 30 år äldre….Glädjer mig åt att jag  uppfostrat en avkomma som uppenbarligen sätter ärlighet högt.

Väl inne i undersökningsrummet kisar jag mot tavlan och försöker avgöra om glas A eller glas B får texten att se skarpare ut. Eller är det egentligen exakt samma glas och optikern försöker bara luras???? Hon mäter även styrkan i mina nu pensionerade glasögon och påpekar krasst att de nog inte hjälper så mycket längre. Tvärtom konstaterar hon att det var tur att jag kom och det är dags för progressiva glas. Progressiva glas är något som jag alltid förknippat med ålderdom, grånat hår och käpp. Ska jag? Är det dags? Är jag inte längre i blomman av min ungdom?

Någon timme senare lämnar jag så optikern. Mina gamla glasögon har fått en ytterligt temporär lagning. I handväskan ligger en beställning på ”farmorglasögon” (Tonårsdotterns epitet) med progressiva glas. På vägen hem känns det som jag bör passa på att titta på rullatorer eller en käpp. Den närsynta bofinken Knut börjar bli gammal. 😉

 

Ett ålderstecken???
Ett ålderstecken???

4 Responses to Åldrande bofink

  1. Kära du, när du haft dina ( välsignade) progressiva tillräckligt länge är det dags för starroperationen och så kan du återgå till vanliga” glas igen.. livet är en ständig flod. Ser fram emot att få komma till kyrkan på söndag..

  2. Jag har progressiva sedan fyra år, det blev så jobbigt att ha olika för olika synfel. Borde nog egentligen haft progressiva ännu tidigare, men jag tyckte som du, att det var ett ålderstecken och vägrade! Jag väljer att se dem som en bekvämlighet istället, för jag är verkligen inte färdig för käpp eller rulle 😉

Leave a reply